A dream come true, part one

Imagine a woman afraid of many things. Always worrying about what other people may think of her doings and beings. Often insecure and not feeling that much worthy or competent.

Doing things on her own were almost impossible. The years went by. As it often does. For many of us. The usual stuff, the ordinary days ... family, home, job, friends and maybe some hobbies. Life in a hurry, but very, very safe and secure.

Suddenly things turned upside down and this particular woman had to learn standing on her own two feet. Facing a lot of decisions on her own. Still with some wonderful family members and friends by her side, but with an urge to get to know her true self again. She wouldn't believe her friends telling her to slow down and take her time. But eventually she had to, in order to really be able to listen what her heart and soul tried to tell her.

Step by step, day by day and suddenly she made up her mind to start following her dreams.

This is one of her dreams come true and yes, of course it's the story about my journey and today about my trip to Scotland in November 2019.

Those of you who follow my Instagram have seen a lot of photos already. In this post I will only show some of the photos that Kristy Ashton photographed during the two days I had with her and Richard Jackson and their cute little dog Bella. I have a few photos of my own worth showing, but I think that will be in a part two where I will tell you more about the facts of my trip, the itinerary and so on. This post is more of my dream come true. Want to follow me into the land of fairy tales and dreams?

I had never ever traveled all alone, bare that in mind! And suddenly I find myself book a trip to Scotland and chatting with Kristy about the photo shooting, itinerary and so on. But there were no doubts, this was really a dream and I had finally listened to what my heart had whispered for a long time. This was my gift to myself. I was nervous, scared and really went way out of my comfort zone. Think of all the things that could go wrong ... but hey, what about all the things to experience along the way!

An early pickup at my hotel in Perth a foggy morning in November, by two human beings I had never met. In a foreign country, surrounded by other human beings not known to me (well, I didn't expect to find a Swedish group at the hotel but there was!). Knowing I was about to have my pictures taken out in the forests and in the Highlands of Scotland. Do I feel safe and sound behind the camera? No, not at all! And yet I do think that these two very talented photographers and lovely people made me look okay. Almost relaxed I may say. At last I finally feel good enough about myself to say I'm happy with these photos. Because it doesn't matter that much what other people think. Not anymore.

Of course I'll be happy if anyone comments nice things, I'm only human! But the most important thing is that I'm happy and content with them and how I fell about myself now. And that I feel secure enough to show these photos and tell you about my journey. Maybe inspire more people to take a moment to consider their dreams and the fact that it isn't impossible to make a change in life. Even if you're in your fifties.

I must say I didn't feel uncomfortable during our two days in The Highlands, not at all. Even though the camera were there a lot. And the cold weather was forgotten by the warmth that Kristy, Richard and Bella brought to my experience. To spend time with them made me regain hope that true love do exist. I immediately sensed the harmony and the joy and had no trouble to relax in their company.

First stop were in The Hermitage, also named Narnia by Kristy. By first glimpse just a forest like the ones we have in Sweden, but wait until you see Ossian's Hall and the water fall! A few years ago I wouldn't have stepped that far out, but I had only the beauty in sight and didn't thought that much about the height and the amount of water. I was safe and secure and in my dreams. I couldn't believe that this was really happening!

All wet and cold I tried to hear the directions from Kristy above the thunderous sound from the water fall. I wasn't at all aware of the time. Back at the car and head of to the next stop. Chasing light, colours and spots that was reasoning, so to speak. And all along the way we shared our life stories and small anecdotes, facts about Scotland and the surroundings and so on. Richard often told me have a shout out if I wanted to stop and take pictures of my own, but I had so much to do already by just try to catch all the new things. Wait until next time Richard, and I will have you stop the car by every bend in the road :)

A fun thing was, that in every spot we located and stopped for photos, I felt more and more at home. I really felt like "just drop me here and I'll cope". There were magic all over the place and it didn't matter to me if it wasn't that perfectly planned vacation with luxury, sunscreen, swimming pools and expensive meals that I had longed for earlier in life. On the contrary, this way of vacation was far more fun and filled me with so much more joy. Not that it wasn't planned! I understand what planning there must be in advance, to make these days work. I will highly recommend Kristy and Richard, they make your experience topnotch! All I had to do was to make some wishes and tell them what I had in mind before the booking. Then it was just to ride along and enjoy the beauty and magic of Scotland. Well, at least a little part of it. I had plans for returning this year, but an unpredictable pandemic put spanner in the works for that.

Happy and content I was back at the hotel for a nice bowl of soup and warm bread. Lost in words and all excited by the first day I couldn't go to sleep. I tried to write and read, but all I could think of was that I felt as I lived in a dream. I must have finally fell into sleep, dreaming about Narnia and the beautiful countryside of Scotland.

Early pickup at day two, well not as early as I had registered ... a little misunderstanding, but I surely was prepared. Glen Coe, here we come. I have no words, really. I think this is a place that you have to experience. I have so much more to see, completely fell in love with this area! I let these photos speak of how I felt. I think you can imagine my feelings by the way I look and the fact that I was moved to tears (okay, it was rather cold and stormy but the tears wasn't at all about that).

The Highlands was all that I had expected and more. From early sunrise to sunset we spent the day in the mountains. Glen Coe and Glen Etive, Rannoch moor and some names I have trouble even spell. I will tell you more in part two. If day number one was a dream, I don't know what to say about day number two. Stunning, unbelievable and far more than I had ever expected. The power and the strength this landscape bring you, along with magic and myths. I had no trouble imagining all sorts of fairy tale creatures in these surroundings. Maybe my imagination is vast and dreamy, but I had no trouble seeing myself in one of those little white cottages, writing long stories.

This trip made me so aware of what I like, who I am and how I react in different situations. I'm so proud of myself to have made it. Both this far in life and the journey itself. To be able to relax in front of a camera and be happy with the result is a big thing for me. Of course I have mostly Kristy to thank for that, doing a great job with both me and the camera and all the other stuff that's needed for this kind of things! But as you can see in some of the photos we also had great fun, not that serious all the time. And this was for fun, not anything else. Well, maybe also a big salute on me being confident enough with a trip on my own! Great fun and I wouldn't hesitate to do it again. So, I think we should say "to be continued" ...

En dröm blir sann, del ett

Föreställ dig en kvinna rädd för många saker. Som alltid oroat sig för vad andra människor skulle tycka om henne och hennes göranden. Ofta osäker, mindervärdig och inte så väldigt kompetent. Att göra saker på egen hand var nästan omöjligt. Åren gick. Som de så ofta gör. För många av oss. De vanliga sakerna, de vanliga dagarna ... familj, hem, jobb, vänner och kanske några intressen. Livet ganska intensivt, men mycket, mycket tryggt och säkert.

Plötsligt vändes saker upp och ner och just den här kvinnan fick lära sig att stå på egna ben. Stå inför en hel del beslut att fattas på egen hand. Fortfarande med några underbara familjemedlemmar och vänner vid sin sida, men med en lust att lära känna sitt sanna jag igen. Hon tog inte sina vänner på riktigt allvar, som sa åt henne att sakta ner och ta sin tid. Men så småningom var hon tvungen, för att verkligen kunna lyssna på vad hennes hjärta och själ försökte berätta för henne.

Steg för steg, dag för dag, sakta men säkert och plötsligt var det dags. Hon bestämde sig för att börja följa sina drömmar.

Detta är en av hennes drömmar och ja, naturligtvis är det historien om min livsresa och just idag om min resa till Skottland i november 2019.

Ni som följer mig på Instagram har redan sett många bilder. I det här inlägget kommer jag bara att visa några av de bilder som Kristy Ashton fotograferade under de två dagar jag tillbringade med henne och Richard Jackson och deras söta lilla hund Bella. Jag har några egna bilder värda att visa, men jag tror att det blir lämpligt i en del två där jag kommer att berätta mer om fakta i min resa, resplanen och så vidare. Det här inlägget är mer av min dröm som gick i uppfyllelse. Vill du följa mig in i sagornas och drömmarnas land?

Jag hade aldrig någonsin rest helt ensam, ha gärna det i åtanke! Och plötsligt finner jag mig bokande en resa till Skottland och chattande med Kristy om fotografering, resväg och så vidare. Men det fanns inga tvivel, detta var verkligen en dröm och jag hade äntligen lyssnat på vad mitt hjärta hade viskat under en lång tid. Det här var min gåva till mig själv. Jag var självklart nervös, rädd och gick verkligen långt utanför min komfortzon. Tänkte på alla de saker som kunde gå fel ... men, hur var det då med alla de saker jag kunde få uppleva på vägen!

En tidig hämtning på mitt hotell i Perth en dimmig morgon i november, av två människor jag aldrig hade träffat. I ett främmande land, omgiven av andra människor okända för mig (jag förväntade mig ju inte att hitta en svensk grupp på hotellet men så blev det!). Nu var jag på väg att få mina bilder tagna i skogarna och i de skotska Högländerna. Känner jag mig trygg bakom kameran? Nej, inte alls! Och ändå tycker jag att dessa två mycket begåvade fotografer och härliga människor fick mig att se okej ut. Nästan avslappnad, eller hur? Äntligen känner jag mig tillräckligt trygg i mig själv för att kunna säga att jag är nöjd med bilderna. För det spelar ingen roll vad andra tycker. Inte nu längre.

Naturligtvis blir jag glad om någon kommenterar fina saker, jag är bara människa! Men det viktigaste är att jag är glad och nöjd med dem och hur jag tänker om mig själv nu. Och att jag känner mig trygg nog att visa fotona och berätta om min resa. Kanske till och med inspirera fler människor att ta en stund att överväga sina drömmar och det faktum att det inte är omöjligt att göra en förändring i livet. Även om du är i femtioårsåldern.

Jag måste säga att jag inte kände mig obekväm någon gång under våra två dagar i Högländerna, inte alls. Även om kameran var där en hel del. Och det kalla vädret glömdes bort av den värme som Kristy, Richard och Bella tillförde. Att tillbringa tid med dem fick mig att återfå hoppet om att sann kärlek verkligen existerar. Jag kände genast harmoni och glädje och hade inga problem att slappna av i deras sällskap.

Första stoppet var i The Hermitage, även kallad Narnia av Kristy. Första anblick blev enbart en skymt av en skog ungefär som de vi har i Sverige, men vänta tills ni ser Ossians hall och vattenfallet! För några år sedan skulle jag inte ha klivit så långt ut, men jag hade bara skönheten i naturen i sikte och tänkte inte så mycket på höjden och mängden vatten. Jag var trygg och långt inne i mina drömmar. Jag kunde inte tro att detta verkligen hände!

Genomblöt och kall försökte jag höra anvisningarna från Kristy genom det dånande ljudet från vattenfallet. Jag var inte alls medveten om tiden. Tillbaka vid bilen och iväg till nästa stopp. Söka ljus, färger och platser som resonerade och stämde, så att säga. Under tiden delade vi alltifrån våra livshistorier och små anekdoter, till fakta om Skottland och omgivningen och så vidare. Richard bad mig ofta hojta till om jag ville stanna och ta egna bilder, men jag var så fullt upptagen bara med att försöka fånga alla nya vyer som dök upp att jag nästan aldrig kom mig för. Vänta tills nästa gång Richard, då kommer jag vilja att du stannar bilen vid varje vägkrök :)

För varje plats vi hittade och stannade för att ta lite bilder, kände jag mig mer och mer hemma. Jag kände mig verkligen som "bara släpp mig här och jag klarar mig". Det fanns magi överallt och det spelade ingen roll för mig att det inte var den perfekt planerad semestern med lyx, solskyddsmedel, pooler och dyra måltider som jag alltid hade längtat efter tidigare i livet. Tvärtom, detta sätt att semestra var mycket otroligt mycket roligare och fyllde mig med så mycket mer glädje. Inte för att det inte var planerat! Jag förstår vilken planering det måste finnas bakom, för att få dessa dagar att fungera. Jag vill verkligen rekommendera Kristy och Richard, de gör din upplevelse till något verkligen minnesvärt! Allt jag behövde göra var att komma med några önskningar i förväg och berätta vad jag hade i åtanke innan bokningen. Sen var det bara att åka med och njuta av Skottlands skönhet och magi. Åtminstone en liten del av det. Jag hade planer på att återvända i år, men en oförutsägbar pandemi satte käppar i hjulet för det.

Glad och nöjd var tillbaka på hotellet för en god skål med soppa och varmt bröd. Hade inte riktigt ord för allt, men otroligt glad och uppspelt efter den första dagen hade jag verkligen svårt att somna. Jag försökte skriva och läsa, men allt jag kunde tänka på var att jag inte kunde tro att det här verkligen var sant. Var jag verkligen inte bara i en dröm! Jag måste ändå ha somnat till slut och förmodligen drömt om Narnia och Skottlands vackra landsbygd.

Ännu tidigare hämtning dag två, inte så tidigt som jag hade uppfattat dock ... ett litet missförstånd, men jag var verkligen förberedd. Glen Coe, här kommer vi. Jag kan knappt beskriva det. Jag tror att detta är en plats som du måste uppleva. Jag har så mycket kvar att se, blev helt kär i detta område! Jag låter bilderna tala om mina känslor. Jag tror att du kan föreställa dig, genom mina uttryck och det faktum att jag blev rörd till tårar (okej, det var ganska kallt och stormigt men tårarna handlade inte alls om det).

Högländerna var allt jag hade förväntat mig och lite till. Från tidig soluppgång till solnedgång tillbringade vi dagen i bergen. Glen Coe och Glen Etive, Rannoch moor och några namn jag har problem till och med att stava. Jag kommer att berätta mer i del två. Om dag nummer ett var en dröm, så vet jag inte vad jag ska säga om dag nummer två. Fantastisk, otrolig och mycket mer än jag någonsin kunde ha förväntat mig. Kraften och styrkan detta landskap förmedlar, tillsammans med magi och myter. Jag hade inga problem med att föreställa mig alla möjliga sagovarelser i dessa omgivningar. Kanske min fantasi är stor och drömmande, men jag hade inga problem att se mig själv i en av de små vita stugorna, skrivandes långa historier.

Denna resa gjorde mig så medveten om vad jag gillar, vem jag är och hur jag reagerar i olika situationer. Jag är så stolt över mig själv för att ha klarat det. Både så här långt i livet och själva resan i sig. Att kunna koppla av framför en kamera och vara nöjd med resultatet är en stor grej för mig. Naturligtvis har jag mest Kristy att tacka för det, som gjorde ett fantastiskt jobb med både mig och kameran och alla andra saker som krävs! Men som ni kan se på några av fotona, så hade vi också väldigt roligt, inte alls så gravallvarligt och seriöst hela tiden. Och det här var verkligen för skojs skull, ett nöje och inte något annat. Tja, möjligen också en stor hyllning till mig själv, att känna mig trygg nog att göra en resa på egen hand! Jättekul och jag skulle inte tveka att göra det igen. Så jag tycker att vi ska säga "fortsättning följer" ...