Mening, magi och kärlek

God fortsättning på det nya året! På detta underbara vis mötte vi denna lördag i morse. Tyvärr höll det inte värst länge, utan övergick dessvärre i dimma och regn. Börjar kännas som en daglig procedur att se till att kläderna är torra inför nästa blöta "hundrunda".

Jag kan ju inte vara helt säkert på att det är någon som läser detta inlägg ens, så länge sedan som jag skrev senast. Egentligen har det väl inte hänt något speciellt, mer än adventstid och jul- och nyårshelger, gråväder blandat med en och annan solglimt, lite arbete och fortsatt mycket vila. Jag hetsade inte alls upp mig över julen och firade en riktigt mysig julafton med min närmsta familj. Frejisen passade på att löpa över alla helgerna och har inte riktigt varit sig själv, men idag börjar hon likna sitt vanliga, spralliga och lekfulla jag igen. Och som om det inte vore nog med löpet, så har vi också det där besväret med hennes skotträdsla. Det började före jul här hemma och har bara fortsatt (senast igår kväll), någon smäll då och då vilket gör att vi aldrig kan vara säkra på en endaste promenad. Med erfarenhet från förra årsskiftet bokade jag boende på ett lugnare ställe över denna nyårshelg. Jag vet faktiskt inte vem som njöt mest av denna tillflyktsort, Freja eller jag.

Det är första gången jag provar airbnb och Svinaberga Skola blev verkligen ingen besvikelse! Vi huserade tre nätter för oss själva i en vacker gammal skolsal med knarrande trägolv och ljuvlig utsikt från frukostbordet. Inget smällande i tid och otid under våra dagliga promenader och en stor tomt att vistas på när vi ville. Vår välkomnande värdinna tog emot oss på fredagseftermiddagen och tipsade om lämpliga rundor att rasta hund (och matte) och hade dessutom gjort sig besväret att kolla upp eventuellt skjutande av raketer.

På nyårsnatten sov Freja fram till tolvslaget, men då råkade det bli paus mellan två låtar i musiken jag hade igång och precis då fyrade någon granne intill av ett fyrverkeri som fick min vovve att kasta sig in i duschen i det mörklagda badrummet. Men smällandet varade kanske max 10 minuter och någon nytta hade nog ändå mina förberedelser gjort (stressreducerande tuggtabletter för hund, ordentligt rastad och aktiverad tidigare under dagen och musik samt fördragna gardiner för att avskärma ljus och ljud från raketerna) för efter en stund vågade sig Freja ut i rummet igen och vi kunde önska varandra gott nytt år och somna lugnt och gott. Med alla annorlunda ljud emot dem vi har hemma. Här ven vinden runt husknutarna ordentligt och regnet piskade mot de många fönsterrutorna, vilket vi inte hör på riktigt samma sätt hemma. Men hemma har vi å andra sidan ett konstant surrande från ventilationen och sporadiska ljud från trafik och andra boenden i området, vilket inte alls förekom här. Tystnaden var påtaglig när stormen och regnet bedarrat.

En ordentligt blöt nyårspromenad blev det på nyårsafton. På en smal väg gav vi oss av bortåt Stenshuvud i ett öppet landskap. Vi passerade gårdar och små hus, äppelodlingar i varierande tillstånd, gamla skyltar om mötesplats och ... stolar placerade vid infarten till några villor. Undrar vad dessa kan vilja förmedla? Det var en bra bit ytterligare för att ta oss ner till Stenshuvud, så det lämnade vi åt en annan dag. Vi kan väl säga så här, att den snabbt uppvärmda och färdiga soppan jag fixade när vi kom tillbaka till vårt boende har aldrig smakat så bra som då. Men vilken skön känsla ändå, massor med frisk luft och rörelse för kroppen om än i både storm och hällregn. En nyår i mysbyxor har jag inte det minsta emot.

Och en enkel, men god "trerätters" fixade jag på kvällen.

Vi startade 2023 med ytterligare en ordentlig bensträckare i det vidsträckta landskapet ute på den skånska slätten åt öster. Regn och solsken avlöste vartannat och stormade gjorde det så att både Freja och jag fick kämpa emellanåt. Men vad gör det med vyer som denna! Jag kunde lätt vänja mig vid sådant. Fast då får jag börja satsa på lotterivinst eller snubbla över ett okänt antal miljoner på något sätt. Inte för att jag egentligen kan klaga över vyerna hemmavid heller ... men frihetskänslan, den saknar jag verkligen. Därför njöt jag i stora drag av att bo så lugnt och skönt, alldeles i utkanten av den lilla byn.

När vi återvände till Ystad i måndags hälsade den vackra amaryllisen oss välkomna hem med fyra utslagna klockor. En tradition mina fina och omtänksamma föräldrar bevarat i många år, att varje jul ge mig denna vackra blomma. Färgerna har skiftat, men den vita är en av mina absoluta favoriter. Och den står sig lika vackert en bit in på det nya året. Nästa stängel håller just på att slå ut, medan de andra klockorna långsamt vissnar.

Hem, ljuva hem. Jo, så är det. Även om mina drömmar och visioner kretsar kring något helt annat, så trivs jag väldigt bra i mitt nuvarande hem också.

Saker och ting förändras ständigt. Jag är inte samma person som jag var den dag jag skrev på kontraktet för denna lägenhet. Jag är inte ens samma person som jag då eftersträvade att bli. Livet tog ytterligare ett par svängar, i andra riktningar. Och gör fortfarande.

En bild kan säga mer än tusen ord. Bilden ovan symboliserar flera saker för mig. Familj, tradition, intressen, minnen, hemma, vägskäl, vackert och vändningar. Till och med ljusstumparna får en betydelse, de får stå för det mående jag behövde ta rejäla tag med förra året. Resminnena i mina egna, svartvita bilder står för visioner. I det stora hela blir mina ord för bilden i stort att mening, magi och kärlek existerar. I allt. Överallt. I oss alla.

Jag lägger som vanligt fler bilder i mitt Instagraminlägg, bland annat från ett stopp på ett favoritställe vi gjorde på vägen hem i måndags. Hoppas ni har en fin start på det nya året! Jag är medveten om att det inte alltid är så enkelt. Livet händer och det finns både sådant vi kan påverka och annat vi inte kan göra något åt, mer än försöka hantera. Jag tränar på att rusta mig lite bättre för vad än som komma skall. Meditationen har blivit mitt bästa verktyg. Även i att bli mer medveten och oftare stanna i medveten närvaro. En konst i sig.

Sköt om er och kom ihåg att åtminstone stanna upp i korta stunder, andas och låt en del tankar enbart passera. Kram!