A whim of the moment

I woke up way too early this morning, to the sound of raindrops on my bedroom window. Managed to fell asleep again, but you all know how it feels when the alarm sounds later on! Tired and lazy I had to drag myself out of bed and I had promised to stop for a fresh bread on my way to work. Back in the car I realized the fact that I had kind of left my consciousness at home ... with not only a freshly baked bread in the bag, but a stack of magazines, two paperbacks, a honeydew melon and strawberries! But that's all right, now I have a lot to read in my spare moments and I really enjoy that. Some fresh fruit as well, lovely!

Could nearly sense the summerfeeling and imagine the drinks with small umbrellas, when they played a reggae song on the radio, even if the rain kept pouring down :)

As the paperwork always slow down a little bit when the holiday season kicks in at summer, I have a little less work hours for a couple of weeks. And with just a few things planned I'm starting to feel rather relaxed I must say. Today I could close business a bit earlier and with the whim of the moment I suddenly decided to make a stop on my way home. I've noticed a little sign-post of a wildlife preserve and it seems like I've found a little hidden gem.

Isn't it marvellous that you're able to discover new places in the surroundings, even if you lived there all your life?! Maybe it's just me, but I get really excited when this happens. Happy and grateful that I give myself these opportunities. What was hidden there?

Jag vaknade alldeles för tidigt i morse, till ljudet av regndroppar mot mitt sovrumsfönster. Lyckades somna om igen, men ni vet alla hur det känns när sen alarmet ljuder! Trött och seg släpade jag mig ur sängen och hade ju lovat fixa färskt bröd till frukosten på väg till jobbet. Väl tillbaks i bilen insåg jag att jag nog lämnat större delen av mitt medvetande hemma, med inte bara bröd i påsen utan också en hög tidningar, två pocketböcker, en honungsmelon och jordgubbar! Men det är väl okej, nu har jag mycket att läsa på mina lediga stunder och det passar mig alldeles utmärkt. Lite färsk frukt också och det är aldrig fel, underbart!

Det var nästan så att jag fick sommarkänsla och såg paraplydrinkar framför mig när de spelade en reggae låt på radion, även om regnet öste ner :)

Eftersom pappersarbetet alltid minskar under semestersäsongen på somrarna, så har jag lite mindre att göra nu under några veckor. Och med bara några få saker inplanerade så börjar jag redan känna mig ganska avslappnad måste jag säga. Idag kunde jag avsluta arbetet lite tidigare och i stundens infall så bestämde jag mig plötsligt för att stanna till på ett ställe på vägen hem. Jag har lagt märke till en liten skylt om ett naturreservat och det verkar som om jag hittat ett litet smultronställe.

Är det inte helt fantastiskt att det går att upptäcka nya ställen i omgivningarna, trots att man bott där i hela sitt liv?! Kanske är det bara jag, men jag blir alldeles ivrig när sådant händer. Glad och tacksam för att jag unnar mig själv dessa möjligheter. Vad döljer sig här då?

It turned out to be lovely views in a lot of directions! And a steep hill. Not so very safe to walk there in the rainy weather we had today. And I held a very sensible speech to myself, standing there wanting to continue forward on the slippery foot-bridge with a sort of staircase further ahead. I'm not a real hiker, not yet in any case. And I certainly hadn't the right kind of shoes for this little adventure. Certain places can be a bit more safe to have company in, in case you fall and hurt a leg or something. I mean, no one would miss me for ages ... well, maybe;) But I wouldn't count on it and no one would hear me shouting there!

You could say that I had the sort of moment when I get really impatient about being single. Because I would have dragged my partner to this place as soon as possible, without hesitation (I presume I would know the fellow that much of course, that it would be appreciated). A picnic or something like that, as a surprise. Now I have to kindly ask around among my friends, because I'm not sure of the surprise bit ... maybe I've to get to know them a little better:) Come to think of it, it'll be much easier than changing my status ;)

Det visade sig vara vackra vyer i flera riktningar! Och en brant backe. Inte speciellt säkert att gå där i sådant regnigt väder som rådde idag. Och jag höll ett väldigt förnuftigt tal till mig själv, när jag stod där och bara ville fortsätta framåt på den hala spången med en sorts trappa längre fram. Jag är ingen vandrare, inte än i varje fall. Och jag hade verkligen inte rätt sorts skor för det här lilla äventyret. På vissa platser kan det vara lite säkrare att ha sällskap, ifall du får för dig att ramla omkull och kanske skada ett ben eller så. Ingen skulle sakna mig på evigheter ... jo, kanske ;) Men jag skulle inte räkna med det och ingen skulle höra mig skrika på hjälp därute!

Man skulle kunna säga att jag hade en sån där stund när jag blir riktigt otålig över att vara singel. Jag skulle nämligen släpat iväg min partner ut dit så fort som möjligt, utan tvekan (jag förutsätter såklart att jag känner honom så väl att det skulle uppskattats). En picknick eller liknande, som en överraskning. Nu måste jag vänligt fråga runt bland mina vänner, eftersom jag inte är helt säker på överraskningsmomentet ... jag behöver nog lära känna dem bättre:) Och när jag tänker efter lite, så är just det nog lite enklare än att ändra min sociala status;)

Anyway, the landscape turned out in a very beautiful way even with the rain and the grey clouds. No tourists in sight, I was all alone with the birds and the bees and other small bugs. Standing there in silence. No words to describe that. I think I will return soon. With no rain. All by myself with my Nikon and not just shooting photos with my phone. There can be precautionary measures made up. No worries.

Don't misunderstand me, I would love some company. But I also appreciate doing things by myself. It's an art you know, being happy in your own company. And maybe that's the reason why I've started to see things in a different way. A lot easier to feel mindful and at peace in the moment. And to see the beauty in the small things that's right in front of me.

If you want to see more photos from this little hidden gem in the south of Sweden, you're more than welcome to check out my Instagram.

See you soon! Next post will be part two of my Scotland journey.

I varje fall, landskapet visade sig vara väldigt vackert även i regnet och med alla gråa moln. Inga turister i sikte, jag var alldeles ensam med fåglarna och bina och andra små insekter. Jag bara stod där i tystnad. Inga ord som beskriver det. Jag tror jag kommer återvända snart igen. Utan regn. Helt själv med min Nikon och inte bara fotografera med min mobil. Det kan fixas säkerhetsåtgärder. Så att ingen behöver oroa sig.

Missförstå mig inte, jag skulle älska lite sällskap. Men jag uppskattar också att göra saker på egen hand. Det är lite av en konst, att vara lycklig i sitt eget sällskap. Och kanske är det också orsaken till att jag har börjat se saker lite annorlunda. Det är mycket lättare att vara närvarande och tillfreds i stunden. Och att se det vackra i de små sakerna rakt framför mig.

Om ni vill ser fler foton från det här lilla gömda smultronstället i södra Sverige, så är ni varmt välkomna att kika in på mitt Instagramkonto.

Vi ses snart igen! Nästa inlägg blir del två av min Skottlandsresa.

#life #hiddengem #mindful #beauty #atpeace #landscape