Allt eller inget

Medan stekdimman lägger sig och köksfläkten tystnar slår jag mig ner, där vid det sneda och vinda gamla ekbordet hemma hos mig. En sallad Caprese vilar redan gott i min mage och nu står huvudrätten på tur att slinka ner. "My God" det är skillnad på kött och kött må jag säga. En flankstek fick följa med hem och låta sig stekas på min väl tilltagna de Buyer, som inte används så ofta av förklarliga skäl. Även om jag verkligen uppskattar stekpannans egenskaper, känns det löjligt att dra fram den när maten oftast enbart täcker en fjärdedel av

dess yta. Precis så torftigt som det känns ibland, i samband med måltiderna!

Hur som helst, redan när jag skivade upp flanksteken insåg jag att här snackar vi fullträff. Jag valde att köra med termometer för att inte översteka, men heller inte få den alltför blodig. Och för att kunna njuta desto mer av köttet var tillbehören enkla, lättstekt grön sparris, lite hyvlad parmesan och några streck krämig balsamico och ett par drag med svartpepparkvarnen. Voilà! Ett glas rött och fredagskvällen fick sin touch av gourmet.

Det ska dock helt klart tilläggas att såhär ser det sällan ut hemma hos mig. Jag tycker nämligen oftast att det är skittråkigt att äta ensam. Vilket får till följd att det heller inte ligger någon större fantasi kring måltiderna. Visst drabbades jag av idétorka även som köksansvarig i familjen, den där tiden som inte längre är. Idag kan jag nästan till och med sakna tonåringens suckande över vad som serverades. Gemensamma måltider kändes viktigt. Att konversera med mig själv känns lite lätt förvirrat och smågalet, men det händer.

Så en och annan gång drabbas jag av kökslängtan. Det är sen gammalt, jag trivs rätt bra när jag får husera i köksregionerna även om jag alltid har längtat efter att få göra det tillsammans med likasinnade. Åtminstone ibland. Bara prata mat kan vara hur roligt som helst! Men i varje fall, då när jag får inspiration ... då kommer jag på en hel drös med olika maträtter som jag vill göra på en gång. Då gäller det att smida medan järnet är varmt och förhoppningsvis få lite härliga matrester att tugga på dagarna efter. För just där och då är jag i mitt esse och skramlar med grytor, järn och kastruller och drar fram bästa och skarpaste kniven. Och avnjuter resultatet med högsta välmående, själv men ändå fullkomligt nöjd och glad. Igår blev det till och med en trerätters middag. Är ni med?

Nästa vecka kommer jag förmodligen att åter drabbas av samma vanliga tristess när det kommer till middagsplaner. Stå där vid kylskåpet på morgonen och inte ha något att ta med till lunch och komma hem på kvällen och ... koka en portion snabbmakaroner eller värma en burk fiskbullar. Kan hända det blir en skål flingor eller en macka istället. Bara för att liksom. Gissa vad det ställer till för konversation i mitt huvud, med en färsk utbildning i kost- och livsstilsrådgivning. Men jag bättrar mig oftast på vår- och sommarhalvåret, när det känns fräscht och nyttigt att bara dra ihop en sallad eller frossa i jordgubbar till frukost, lunch och middag. Okej, ensidig kost måhända, men det är så kort period att det inte spelar någon roll. Och jag intar dem oftast enbart med mjölk, inget socker och ingen glass.

Det behöver inte vara så komplicerat, så tänker jag varenda gång jag får "feeling". Och så är det verkligen, precis, exakt så. Det behöver verkligen inte vara så komplicerat. Satsa på en bra råvara och resten kommer av sig själv. Till lunch idag finns det några läckert rosa köttskivor kvar som ska få hamna på en rostad skiva surdegsbröd gnuggad med lite vitlök, en tomat och lite färsk timjan. Ikväll blir det hemmagjord pizza (efter receptet som kommer finnas på plats här på bloggen i eftermiddag), eftersom jag upptäckte att min Burrata passerat bäst före datum, och imorgon kommer sista och tunnaste biten flankstek tärnas ner och hamna tillsammans med tärnad potatis och lök i en pyttipanna serverad med en rå äggula och rödbetor. Förhoppningsvis blir det ett par portioner kvar av detta. Det tenderar annars rätt ofta bli så att antingen äter jag på tok för mycket eller nästan ingenting alls.

Livet som singel, i köket.

Jag skulle kanske dra igång något typ "Halv åtta hos mig", när dessa smittspridningstider är över! Skulle någon hänga på? Det behöver inte vara trerätters och inte alls komplicerat. Egentligen mest som sällskap och kanske galet roliga konversationer. Och halv åtta är en ganska bra tid, då hinner man träna först.

Ha en fin lördag därute, ta hand om er. Och gör det inte för komplicerat!

All or nothing

While the frying mist settles and the kitchen fan falls silent, I sit down, there at the crooked and wind old oak table at my house. A salad Caprese already rests well in my stomach and now the main course is next to slip down. "My God" there is a difference between meat and meat, I must say. A flank steak had to come home and let itself be roasted on my well-sized buyer, which is not used very often forunderstandable reasons. Although I really appreciate the characteristics of the frying pan, it feels ridiculous to pull it out when the food usually only covers a quarter of the

its surface. Just as poor as it feels sometimes, in connection with the meals!

Anyway, even when I sliced up the flank steak, I realized that here we're talking hit. I chose to run with the thermometer so as not to colonelka,but also not get it too bloody. And to be able to enjoy the more of the meat, the accessories were simple, lightly fried green asparagus, some planed parmesan and a few strokes of creamy balsamic and a couple of strokes with the black pepper grinder. Voilà! A glass of red and Friday night got its touch of gourmet.

It should be added, however, that this is rarely the case at my place. I usually think it's really boring to eat alone. As a result, there is also little imagination around the meals. Of course, I was hit by a dry idea even as a kitchen manager in the family, that time that is no longer. Today I can almost even miss the teenager's sighing at what was served. Common meals felt important. To converse with myself feels a bit easily confused and small crazy, butit happens.

So, once in a while, I'm going to have a kitchen longing. It's late, I feel pretty good when I get to house in the kitchen regions even though I have always longed to do it together with like-minded people. At least sometimes. Just talking food can be as much fun as you like! But in any case, then when I get inspiration ... then I come up with a whole bunch of different dishes that I want to make at once. Then you have to forge while the iron is hot and hopefully get some lovely leftovers to chew in the days after. Because right there and then I'm in my ace rattling with pots, iron and pots and pulling out the best and sharpest knife. And enjoys the result with the highest well-being, self but still completely satisfied and happy. Yesterday there was even a three-course dinner. Are you in?

Next week I will probably again suffer the same usual boredom when it comes to dinner plans. Stand there by the fridge in the morning and not have anything to bring for lunch and come home in the evening and ... boil a portion of fast macaroni or heat a can of fish balls. Could happen it will be a bowl of cereal or a sandwich instead. Just because it's kind of. Guess what the conversation is in my head, with a fresh education in nutrition and lifestyle counseling. But I usually improve on the spring and summer months, when it feels fresh and healthy to just pull together a salad or revel in strawberries for breakfast, lunch and dinner. Okay, one-sided diet, perhaps, but it's such a short period that it doesn't matter. And I usually take them only with milk, no sugar and no ice cream.

It doesn't have to be that complicated, so I think every time I get "feeling". And so it really is, exactly, exactly like that. It really doesn't have to be that complicated. Go for a good raw material and the rest comes by itself. For lunch today there are some delicious pink meat slices left that will end up on a roasted slice of sourdough bread rubbed with a little garlic, a tomato and some fresh thyme. Tonight it will be homemade pizza (after the recipe that will be on the site here on the blog this afternoon), because I discovered that my Burrata passed best before date, and tomorrow will last and thinnest bitten flank steak diced down and end up together with diced potatoes and onions in a pyttipanna served with a raw egg yolk and beetroot. Hopefully there will be a couple of portions left of this. Otherwise, it often tends to be the case that either I eat way too much or almost nothing at all.

Life as a single, in the kitchen.

Maybe I'd start some kind of "Half past eight with me", when these contagion times are over! Would anyone hang on? It doesn't have to be three-course and not complicated at all. Actually mostly as company and maybe crazy funny conversations. And half past eight is a pretty good time, then you have time to train first.

Have a nice Saturday out there, take care. And don't make it too complicated!

#livet #life #food #allornothing