Dag för dag, steg för steg

Timmarna går ihop och blir till ett sammelsurium av dagar, en efter en. En vecka har gått av min "nya tid" och jag tar återhämtningen på allvar, men också det där om att leva. Inte i etthundranittio mot framtiden, utan en sak i taget på riktigt och mer medvetet och med en stor portion närvaro och eftertanke. Samlar sunda stunder av glädje som ett telefonsamtal från dottern, en sväng med cabben, naturens skiftningar på promenaderna, Frejas pockande på uppmärksamhet, en skogsutflykt med en fin vän, en fika med mina goa föräldrar, känna sommarklänningens mjuka tyg svepa runt mina ben och att kunna plocka in både rosor och lavendel (och rabarber!) från min egen lilla täppa. Känner smaken av jordgubbarna och njuter en stund av den. Saker som fungerar bra för mig, men kanske känns helt avlägsna för några av er som läser. Vad vet jag?

Gardinen fladdrar i vinden, solen gör sina tappra försök bland molnen och jag söker efter ett mer kärleksfullt sätt att både uttrycka mig och förstå. Känner att det ligger i tiden och något jag tycker är viktigt. Det är så lätt att missförstås och lika lätt har jag säkert för att missförstå. Kommunikation som är så viktigt, men många gånger kan vara så svårt. Jag vet kanske precis vad jag vill ha sagt, men orden som kommer ut uppfattas annorlunda eftersom mottagaren (eller läsaren) är på ett helt annat plan och tolkar det på sitt vis. Likadant är det åt andra hållet, när jag fastnar i något någon har sagt. Saker som kanske sägs i ren välmening kan bli både stressande och pressande, om jag inte kommer ihåg att tänka på att det sagda ligger hos avsändaren och dennes sätt att hantera tillvaron ... inte hos mig och var jag befinner mig.

Tiden när jag sög åt mig alla "goda råd" och hurtiga kommentarer om att det "säkert inte är så farligt och bara du vilar lite ..." är över. Jag tror inte alls att någon menar illa, men i ett känsligt skede har jag svårt att bara skaka av mig och gå vidare. Det krävs mer och går åt en massa kraft i onödan, så jag försöker slå dövörat till. Både måsten och borden minimeras i tillvaron och i synnerhet om det förekommer försök från andra att lägga dem på mig. Ett ursäkta eller förlåt fastnar i halsen på mig om jag säger nej och är på väg att lämna en förklaring. Jag tänker på vad kuratorn sa om att det inte behövs någon förklaring, ingen är i mina kläder och känner vad jag känner. Men jag vill inte att någon ska ta illa upp, det ligger i min natur. En del i problematiken tänker jag.

Den vackra buketten jag fick av mina tidigare klienter förra veckan har tyvärr vissnat, men vasen eller burken får nu istället agera "rosengömma" för den fina och väldoftande kvisten med rosor jag plockade i mina föräldrars trädgård i söndags. Blommorna nickade på tok för tidigt och jag torkade dem istället. Små, vackra saker samlade på min byrå. Med tavlan ovanför, som påminner mig om vad som faktiskt är möjligt. Men också att vara tacksam för allt jag har och upplever. Att se och fokusera på allt det som är bra. Och låta de andra tankarna ta mindre plats.

Vill ni se lite andra bilder från min första vecka så kika gärna in på mitt Instagram.

Önskar er alla en härlig helg! Sköt om er!

#life #newbeginning #rest #stepbystep #daybyday