Drömmar tar form

Vi trampar genom det fuktiga, snart knähöga gräset och blir blöta om ben och tassar. Näktergalen sjunger sin vackra sång för oss både morgon och kväll. Ljuden som framkallar en väldigt fin känsla i mig, har jag märkt. Lugnet som sprider sig i kroppen, när kontakten med naturen blir mer påtaglig. Det är ju bevisat vid det här laget, hur välgörande det är för oss människor att ha någon form av aktivitet så nära naturen eller växtlighet det är möjligt. Åtskilliga gånger i livet har det i varje fall hjälpt mig på olika sätt. Men för att göra riktigt gott kräver det en medveten närvaro från min sida.

Jag kan märka stor skillnad beroende på hur starkt bruset runt mig har påverkat mig. Hur olika lång tid det tar innan jag kommer ner i varv och verkligen blir medveten om vad skogen, havet, färgerna och växtligheten gör för mig och min kropp. Det är väldigt enkelt att boka in åtskilliga promenader eller andra aktiviteter ute i naturen och bara "göra" dem, pricka av dem på listan och känna mig glad och nöjd, rent av duktig. Och det är absolut bra och kan vara fullt tillräckligt emellanåt. Men om tankarna är kvar i både brus, arbete, oro eller annat, om de helt enkelt är någon annanstans än just i ögonblicket därute i naturen ... då missar jag den riktiga och djupa välgöraren. Stunderna när jag verkligen ser, förundras och är evinnerligt tacksam över vad jag befinner mig mitt i, naturens magi.

Ögonblicken när jag blir varse om min verklighet just i detta nu. När tankarna på allting annat skingras och bara nuet får ta plats, om så för bara en millisekund. Med flera sådana millisekunder i livet får jag närmre till tacksamheten och vad som verkligen betyder något för mig. Stunder som öppnar upp mitt sinne för vad jag vill och behöver ha in mer av i livet och vad jag väljer att minska ner på. Som i sin tur vidgar mina perspektiv och belyser för- och nackdelar med både beteenden och reaktioner jag själv upplever eller hur jag tar emot och ser på andras ageranden. Livet händer och jag vare sig kan eller vill (längre, det fanns en tid) kontrollera allt. Men jag vill ge mig själv de bästa förutsättningarna för att kunna hantera livet, med sina "ups and downs". När jag glömmer bort att påminna mig själv om att vi alla är olika och har olika behov och förutsättningar, då påminner kroppen mig ganska abrupt. Tvingar mig att stanna upp och tänka om. Ta nya tag.

Tror jag är långt ifrån ensam om detta, att ta nya tag om och om igen. Jag åker i den där berg- och dalbanan non-stop tillsammans med många fler. Livets karusell, som jag ömsom njuter av, ömsom fasar för, ömsom bara åker med och ömsom kämpar emot. Jag slappnar av, finner glädje och mår prima och tänker nu, nu lossnar det, nu flyter det på ... så boom, händer något mindre trevligt. Och jag får svindel, tvivlar på min förmåga och tappar fart. Vilket gör det så lätt att dimpa ner i självömkan, tänka "så typiskt, aldrig kan det bara få vara bra". Då är det otroligt skönt att plocka fram den där påminnelsen om att se perspektiven och välja inställning till saker och ting. Jag har på tok för lätt att glida in i andras tempo och hamna i tron att det är det enda "normala". Då tappar jag återigen bort mig själv och mitt eget värde. Och det är så viktigt att åtminstone ha koll på det läget, för att ha resurs och kraft nog att kunna hantera "motgången", under förutsättning att den är hanterbar utifrån enbart mig själv såklart. Eller med hjälp som finns att tillgå. Hur ensam jag än känner mig, så är jag egentligen aldrig det. Jag låter rädslorna ebba ut och bestämmer mig för att njuta och ta vara på den tid som är. Leva i medvetenhet om vad jag vill lägga kraft på och vad jag väljer att låta passera.

I helgen såg jag två filmer, varav den ena fick mig att sväva iväg i dagdrömmar om ett liv i Toscana och den andra om att sätta mig på ett flyg och dra till Australien. Människor med passion för sina olika yrkesroller eller livsstil, fick mig att än en gång spinna igång på gamla drömmar. Naturligtvis fanns det även en gnutta romans med i bilden, eftersom båda var någon form av feelgood-filmer som jag föredrar när jag vill koppla av. Den ena lite "svartare", den andra mer "puttenuttig". En icke existerande del i mitt verkliga liv, vilket är helt okej för tillfället åtminstone;) Men jag finner det intressant att kika på de olika karaktärerna, precis som när jag läser en bok. Kanske till stor del för att jag själv försöker skapa olika karaktärer i det jag vill forma med mitt eget skrivande och därför aldrig verkar tröttna på historier av olika slag, på film eller i bokform. Vare sig det bygger på verkliga händelser eller är ren fiktion. Vissa helt uppbyggda på en ouppnåelig illusion av något helt fantastiskt och andra med en mer jordnära syn på saker och ting.

(För min del snurrar världens fasor på nog i verkligheten med nyhetssändningar och dess rubriker och jag väljer numera mestadels bort genrer som brott, kriminal och krig. Djur och natur, arkitektur och inredning, livsstil, mental hälsa och matlagning kan också få ta plats i min tablå, med inslag av ett och annat mystiskt äventyr och en och annan sporthändelse.)

Som en direkt koppling någonstans ifrån dyker det upp en fastighet till salu (vilket vittnar om mitt emellanåt hejdlösa surfande på hemnet!) där en del av de där gamla drömmarna skulle kunna iscensättas och vidareutvecklas och det är lätt att bli alldeles knäsvag. Men när priset verkar lite för bra för att vara sant finns det alltid en hake någonstans. Dessutom påminner jag mig om att det är en gammal dröm och inte något mitt hjärta klappar lika varmt för som förut. Men det skulle vara lite roligt att bygga upp en historia kring detta scenario. En av sidokaraktärerna kanske skulle våga hoppa. Vara tokig och ha huvudet upp i det blå, se förbi alla varningsklockor och ge sig i kast med en till synes omöjlig dröm. Alldeles på egen hand. Människor har gjort det förut. Med passion och äkta kärlek för det de tar sig för. Och det är så otroligt häftigt! Jag har till och med några personer jag skulle kunna idka lite research hos, om de vill ställa upp.

Jag ska försöka göra det på mitt sätt. Jag börjar med drömmen om att ge orden det största utrymmet. Minimerar snart distraktionen av det som tar mycket av min kraft, som har en tendens att generera en hel del oro hos mig. Börjar sakta vänja mig i tanken, vid en något annorlunda livsstil. Som i första hand inte kommer ta mig ut på några världsomseglingar, men väl på en ny stig i livet. Det sägs att det aldrig är för sent. Jag hoppas det stämmer.

Önskar er en fortsatt vacker söndag!<3

PS. Som vanligt dyker det upp lite fler bilder från veckan på Instagram, där det även finns ett par inlägg tidigare. Bland annat med Freja som modell, ibland lyckas jag, ibland inte:)

#life #nature #mindset #feelgood #dream #words #me #journeyoflife