Feelgood, pannkakor och inredning

Jag hämtar datorn och kryper upp i den mysiga favoritfåtöljen. Medveten om att här kan jag stanna kvar ett bra tag idag. Maj inleds lite mulen och grå, men prognosen sa att det kanske skulle bli lite solsken senare idag. En promenad vid havet blir det säkert, men just nu har jag allt jag behöver inom räckhåll. Kaffe och pannkaksfrukost smakar alldeles förträffligt. Har dessutom kvar den goa känslan från filmen jag såg igår kväll, Fisherman's Friends, en brittisk film som bygger på en verklig händelse. Se den! En riktig feelgood i mina ögon, men så är jag kanske också mer av en anglofil istället för den frankofil jag alltid tänkt mig vara. Det har blivit något med den där tanken som dök upp när jag befann mig i de skotska högländerna förra året. Nog för att fantasin kan härröra från Outlander, men tänk om det finns en koppling i något gammalt vikingablod eller någon annan historia. Skulle kunna bli en bra story att spinna vidare på. Älskar när kreativiteten får fritt spelrum och det finns tid och utrymme för det. Faktum är att jag numera tar mig mycket mer tid för sådant. Både i skrivande och mer praktiska saker. Som inredningen här hemma och lite experiment med mat och bakning.

I köket finns det en hög pannkakor som ska in i frysen. Lite morgontidigt köksarbete och det känns fint att kunna ta vara på de där äggen som började bli misstänkt gamla, långt förbi utgångsdatum. Ni vet väl om att ägg håller mycket längre än vad de är märkta! Idag testade jag att blanda lite grovt rågmjöl i smeten och det blev bra. Känslan av en något nyttigare pannkaka, men som ändå kan användas till både frukost, som en fylld crêpe eller till dessert.

Jag tror det kommer att bli flera blogginlägg klara idag, i alla kategorier. När skrivarnerven lossnar och det samtidigt flödar av olika uppslag är det lika bra att smida medan järnet är varmt. Fotomässigt får vi nöja oss med mobilen eftersom det är bekvämast och den alltid verkar finns där, men det kliar i fingrarna att vänja mig mer vid systemkameran. Det har bara varit för upp och nedvänt ett tag, både i huvudet och runt mig. Det är okej, det får vara så ibland. Allt kan inte ske på en gång. Och sannerligen har jag fått erfara det, i synnerhet de senaste åren! Men det har också gjort att jag tränat upp mitt tålamod ordentligt och förmågan att acceptera saker för vad de är. Allt bör faktiskt heller inte ske på en gång. Den som väntar på något gott ... även i dessa tider.

April har varit en märklig månad, med en blandning av oro och social distansering, hemmaträning, diverse små inköp åt mina föräldrar och en blandning av att arbeta både hemma och ute på kontor. Jag har nog haft lite problem med att acklimatisera mig till det hela, inte haft klart för mig hur jag skulle hantera situationerna helt enkelt. Men så skiftar jag fokus och tänker på det jag har att vara tacksam för. Och det jag kan påverka. Och hur jag kan välja att se på det.

Mitt val att träna hemma just nu frigör en hel del tid, där jag för ett kort ögonblick rasade i självömkan över att inte få träffas och umgås och träna tillsammans. Men att ligga på golvet och köra en grym magövning på hemmaplan kan göra att du ser hemmet från ett annat perspektiv, i varje fall under pausvilan. Jag såg trälådan som tjänstgör som tidningskorg. Okej, dammråttorna också men dessa låtsades jag inte om. Kul med sällskap:) Och jag fick en plötslig längtan efter att fixa till lite mer här hemma. Tiden som blir över när jag inte hänger kvar och umgås på gymmet har bland annat utnyttjats till att ordna i en del skåp och då har jag hittat saker som jag nästan glömt bort att jag hade. Så med nya tag har jag äntligen blivit färdig att hänga upp saker på fler väggar och använder det jag har. Saker som jag tycker om och inte gör ett dugg nytta instängda i skåpen. Projekt som legat på hög har åtgärdats och även hallen går nu att passera utan några snubbelrisker.

Ett roligt lampprojekt har också blivit klart under april. Min pappa och jag har med gemensamma krafter (på rekommenderat avstånd) fått ihop en lampa som fungerar över både matbord och soffa.

Pappa är också full av idéer, väldigt händig och med ett förråd av diverse rostiga metalldelar och annat kul. En del har behövt köpas nytt, men mycket är saker som redan fanns i gömmorna. Så utan att lägga tusentals kronor på någon av de designlampor som jag absolut haft i mina drömmar, men som jag inte längre värderar till de pris de betingar har jag äntligen en taklampa. Kanske faller inte denna alla i smaken, men här hos mig är den helt perfekt i mina ögon. Nostalgi, samarbete och idérikedom. Med vår lösning finns nu den gamla mjölkkannan från min farmor och farfars gård i mitt hem och den är faktiskt inte bara lampfot ...

... utan också ett litet barskåp. Pappas ursprungliga idé om att ha den som en kombinerad blomkruka dissade jag raskt, men den här godkände jag genast. Eller var det jag själv som spann vidare med den lösningen? Att bolla idéer och"brainstorma" är så himla kul. Vad jag saknar det från tiden när jag jobbade på reklambyrå i Sövde! Det spelade ingen roll att jag var administratör och ekonom, jag fick vara med ändå och vilka idéer vi hade där runt borden vid frukost, lunch och fika. Att omge mig med den typen av människor och befinna mig i sammanhang där kommunikation och kreativitet får råda är en stor del av mitt välbefinnande. Jag har lärt mig den läxan nu. Jag behöver detta också i mitt liv.

Att väggen ovanför soffan fortfarande gapar tom och längtar efter tavlor, trots att jag snart bott här i två år, är kanske inte enbart ambivalens från min sida sett. Tror det är mer av en del mognadsprocess, en del att "inte blir färdig" helt enkelt ... samt det lilla faktum att det är en betongvägg. Du spikar inte upp ett litet spik bara sådär och sen ångrar dig. Inte ostraffat i varje fall. Men jag närmar mig beslut även här. Det finns digitalt material som ska få bli tavlor och det finns några som väntar på ramar, kanske ska till och med en pensel få komma med på ett hörn. Det finns idéer.

Feelgood, pancakes and interior decorating

I'll pick up the computer and crawl up in the cozy favorite chair. Aware that here I can stay for quite a while today. May starts a bit cloudy and gray, but the forecast said there might be some sunshine later today. A walk by the sea is safe, but right now I have everything I need within easy reach. Coffee and pancake breakfast taste savoring. Also retains the goa feel of the film I saw last night, Fisherman's Friends,a British film based on a realevent. Look at it! A real feelgood in my eyes, but i'm perhaps also more of an Anglophile instead of the Francophile I always intended to be. There has been something about that thought that came up when I was in the Scottish Highlands last year. Enough that the imagination may come from Outlander, but what if there is a connection in some old Viking blood or some other story. Could be a good story to spin on. Love it when creativity is given free space and there is time and space for it. Both in writing and more practical things. Like the décor here at home and some experimentation with food and baking.

In the kitchen there is a pile of pancakes to enter the freezer. A little early kitchen work and it feels nice to be able to take advantage of those eggs that were getting suspiciously old, well past the expiration date. You know that eggs last much longer than they are labelled! Today I tested to mix some coarse rye flour in the batter and it turned out fine. The feeling of a slightly healthier pancake, but which can still be used for both breakfast, as a stuffed crêpe or for dessert.

I think there will be several blog posts ready today, in all categories. When the printer nerve comes off and at the same time it flows of different spreads, it is just as well to forge while the iron is hot. Photo-wise, we'll have to settle for the cell phone because it's the most comfortable and it always seems to be there, but it itches my fingers to get used to the SLR. It's just been too up and down for a while, both in my head and around me. It's okay, it's allowed to be like that sometimes. Not everything can happen at once. And indeed I have experienced it, especially in recent years! But it has also allowed me to train my patience properly and the ability to accept things for what they are. In fact, not everything should happen at once. Anyone waiting for something good ... even in these times.

April has been a strange month, with a mixture of anxiety and social distance, home training, various small purchases for my parents and a mix of working both at home and out in an office. I've probably had some trouble acclimatizing to the whole thing, not had it clear to me how I would handle the situations simply. But then I shift my focus and think about what I have to be grateful for. And what I can influence. And how I can choose to look at it.

My choice to train at home right now frees up a lot of time, where I for a brief moment plummeted in self-pity at not getting to meet and socialize and train together. But lying on the floor and running a cruel stomach exercise at home can make you see the home from a different perspective, at least during the break. I saw the wooden box serving as a newspaper basket. Okay, the dust rats too, but i didn't pretend to be. Fun with company:) And I got a sudden desire to fix up a little more here at home. The time that is left over when I do not hang out and hang out at the gym has, among other things, been used to arrange in some lockers and then I have found things that I almost forgot that I had. So with new tag, I've finally been ready to hang things up on more walls and use what I have. Things that I like and don't do a bit of good are trapped in the lockers. Projects that have been on high have been fixed and even the hall can now be passed without any trip hazards..

A fun lamp project has also been completed during April. My father and I have together (at the recommended distance) together a lamp that works over both dining table and sofa.

Dad is also full of ideas, very handy and with a supply of various rusty metal parts and other fun. Some have had to be bought new, but a lot of things are already in the hiding places. So without spending thousands of dollars on any of the design lamps that I absolutely had in my dreams, but which I no longer value at the price they bet, I finally have a ceiling lamp. Perhaps this does not all fall to my liking, but here with me it is absolutely perfect in my eyes. Nostalgia, collaboration and ingenuity. With our solution there is now the old milk carafe from my grandmother and grandfather's farm in my home and it is actually not just lampfoot

... but also a small bar cabinet. Dad's original idea of having it as a combined flowerpot dissed me briskly, but i immediately approved of this one. Or was it myself who spun on that solution? To juggle ideas and brainstormis so much fun. How I miss it from the time when I worked at the advertising agency in Sövde! It didn't matter that I was an administrator and economist, I got to be involved anyway and what ideas we had around the tables at breakfast, lunch and coffee. To surround myself with that kind of people and be in contexts where communication and creativity prevail is a big part of my well-being. I've learned that lesson now. I need this in my life, too.

The fact that the wall above the sofa still gapes empty and longs for paintings, even though I have soon lived here for two years, is perhaps not just ambivalence on my part seen. Think it's more of some maturation process, some that "don't get finished" simply... as well as the small fact that it is a concrete wall. You don't nail a little nail just like that and then you change your mind. Not with impunity, anyway. But I am approaching decisions here too. There is digital material that should become paintings and there are some waiting for frames, maybe even a brush should be included on a corner. There are ideas.

#feelgood #interiordecorating #life #ideas #brainstorming