Give up ... eller inte!

Jag avslutar samtalet med min pappa och stoppar ner mobilen i min jackficka. Bara för att genast ta upp den igen och knäppa några foton. Ljuset vid havet igår skiftade hela tiden, från gråaste grå skånevinter till varmaste solgula och omfamnande vårljus. Gårdagens Instagramfoto ger ett exempel och där kommer det dyka upp fler under dagen.

Hade en tanke om det här blogginlägget redan igår, men energin och humöret ville inte samspela och jag gav upp. Ibland fungerar jag på samma sätt som naturen, som på bilden ovan ... på ett tämligen lugnt hav reser sig ett par vågor och gör ett försök att röra runt lite. Stranden brer ut sig, vidsträckt med både en slät och mjuk del och en mer stenig och ojämn yta. Himlen skiftar toner med hjälp av moln och sol. Och på hemvägen syns även halvmånen mot en klarblå bakgrund. Sådär har det säkert skiftat hela veckan, men jag har mest noterat blötsnö och regn och inte tagit mig tid från allt annat för att grunda mig i naturen. Trots att jag vid det här laget vet hur gott det gör mig! Och vid närmre eftertanke nog vill påstå att jag kanske alltid fungerar som naturen, med ett föränderligt flöde genom kropp och själ på olika vis. På samma sätt som havets våg plötsligt suddar ut fotspåren i strandkanten, stjäl vissa saker energi medan andra åter ger plats för nya steg att trampa.

En ständig förändring pågår hela tiden, även om vardagen ibland kan te sig hur långsam och trist som helst. Min egen tillvaro kan gunga både på grund av större händelser och mindre, både av vardagliga, gamla rutiner och nya som kommer till. Engergin kan flöda både högt och lågt genom samtal i verkliga livet, via Zoom och andra digitala kanaler och till och med genom de samtal som kanske inte blir av, men som jag hade tänkt eller önskat ha.

I torsdags var jag nog i total flow hela dagen, från tidig morgon ända fram tills att huvudet mitt åter landade på kudden. Inspirerande samtal och möten under dagen och kvällen, som alltid sätter sina spår i mig. Påbörjade även en reflekterande övning där jag skulle skriva ner svaren och som alltid hamnar jag då i en strid ström av ord.

På olika sätt började tankarna spreta åt alla håll och istället för att samla all denna härliga energi och forma något bra, lät jag tankarna dra mig i olika riktningar vilket fick mig att tappa både fokus och energi och istället lämnade mig i en sömnlös hög när jag vaknade mitt i natten. Så dumt, jag vet! Somnade om långt om länge, men gårdagen blev då inte alls vad jag egentligen hade planerat. Lyckades åtminstone slutföra mina reflekterande punkter i övningen, som återigen blev ett flöde av ord. Och försatte mig i ett tidsrum som bara försvann. Jag är så tacksam för att jag just nu har både tid och möjlighet att leva såhär, men gårdagen var en dag med väldigt låg energi. Det har tagit mig lång tid att tillåta mig känna så, att det är okej att kanske inte alltid vara så produktiv eller känna mig på topp. Trots att jag inte har någonting att klaga på. Trots att jag har det väldigt bra! Trots att jag kan se positivt på saker och ting. Så är det okej att köra lite fast i tillvaron.

Då påminns jag om en viktig lärdom jag tagit till mig. Att även inspiration och postivia energiflöden kan få mig ur balans. Det är inte bara stress och press som tar mig dit.

Sociala sammanhang, en stor portion inspiration, massor av nya kunskaper, glädje och positiva händelser och nya insikter ... allt det där är enormt tillfredsställande, men också påfrestande för en känslig själ.

Det har varit en lång väg för mig att inse att jag faktiskt är i stort behov av den där ensamtiden jag så länge var så himla rädd för. Den skrämmer mig inte alls längre, den ger mig istället en enorm frihetskänsla. Den gör mig också äntligen självständig nog att inse vad som fungerar bäst för mig, men också att jag nyfiket vågar prova nya vägar. Vilket jag är övertygad om gör mig till en människa bättre rustad att också finnas till för andra i olika sammanhang. Och att kunna vara den person jag vill vara, även i sällskap med andra.

Jag ger inte på något vis upp och finner mig i att jag för resten av mitt liv ska leva ensam, det är inte det jag vill ha sagt. Det får framtiden utvisa hur det blir med den saken. Men under de år jag nu levt på egen hand, vilket egentligen är en mikroskopisk del av mitt liv såhär långt, har jag lärt mig så enormt mycket om mig själv. Jag ser idag betydligt enklare i vilka sammanhang jag kan ge mitt bästa och mesta och när min energi tar slut betydligt fortare. Det är inte alltid möjligt att bara släppa energitjuvarna, men det finns alltid möjlighet att skapa lösningar för saker och ting att fungera på bästa sätt.

Även om jag drömmer vilda drömmar om att släppa taget om allt och börja om på nytt i en helt ny tillvaro, så innebär det inte att jag genast måste göra det eller för den del tappar all energi när jag inser att mitt förnuft förmodligen aldrig skulle tillåta mig att göra vad hjärtat ber mig om. Eller kommer på att även i den där drömtillvaron kommer verkligheten att göra sig påmind förr eller senare. Men det behöver inte heller vara antingen eller ... inte om jag lite oftare frågar mig hur jag kan göra den här dagen till en bra dag på bästa sätt, efter de förutsättningar jag har just nu. Att må så bra det bara går, varje dag!

När jag tar mig ner till havet eller ut i naturen och skapar någon form av egentid, grundar jag mig och kommer till sans med mig själv. Inte av egoistiska skäl, utan för att hitta den del i mig som är "hemma", som är mitt sanna jag. När jag kan vara henne och agera utifrån den personen, kan jag också fungera som bäst i olika sammanhang. Då kan även en lågdag vändas till att åtminstone få bli en återhämtningsdag och inte en transportsträcka till nästa dåliga dag. Idag är en ny dag och nu sitter jag här och skriver blogginlägget som inte blev verklighet igår. Och kanske bringar dessa rader eftertanke hos någon som läser och ger infallsvinklar åt nya tankar för den personen. Då har jag uppnått mitt syfte för en stund.

Jag ger inte på något sätt upp, men jag ger upp tanken om kampen. Det kan inte vara meningen att jag ska kämpa emot hjärtats röst och bara leva efter hjärna, förnuft och det ständiga bruset av yttre påverkan. Det må vara hänt att jag måste finna mig i att behöva förhålla mig till alla tusen lagar och regler som vi har att följa i vårt samhälle idag, men de kan ta mig sjutton inte hindra mig från att försöka återta en mer naturlig rytm som den i naturen. Att lyssna mer på mig själv, hitta mina värden och vad som är viktigt för mig och försöka hitta sätt hur jag kan bidra till att inte bara jag ska må så bra det bara går varje dag, utan sprida ringar på vattnet så att fler kan göra det. För min del handlar det nog mycket om sätt att tänka och val om hur jag kan leva.

Hur vi än vänder och vrider på det så finns det alltid miljoner vinklar att betrakta saker och ting ur. Det tycks och tänks och skuldbeläggs väldigt lätt i vårt samhälle idag och det sprids så enkelt via sociala medier hur vi må göra rätt eller fel om ditten och datten, vilket gör att det ofta dyker upp tankar om samvete åtminstone i mitt medvetande. Inte minst under dessa pandemitider vi lever i. Den här samvetskampen vill jag också ge upp, eftersom hur jag än gör så kommer jag ändå aldrig kunna tillgodose allas behov, åsikter och överlevnad i alla lägen. Jag stannar åter upp en stund och försöker reflektera över vad som kan göra mig till den person jag vill vara. Det får vara bra så.

Sköt om er och snälla, se till att må så bra ni bara kan varje dag<3

#life #live #gratitude