Höstflow

Jag skickar över mobilfotona till datorn, för att lägga in dem här på bloggen. Häpnar över färgskillnaderna som visar sig. Inte för att det är någon större överraskning egentligen, mobilen har visat en skev färgskala en längre tid och datorskärmen är med all säkerhet inte kalibrerad överhuvudtaget sedan den togs i bruk. Så om vi drar ifrån och lägger till en aning, samt att ni litar på mitt ord när jag skriver att höstfärgerna igår var mäktiga och tog fullständigt andan ur mig ... då kan ni ana vilken känsla det är jag vill förmedla.

Även om det fortfarande är mycket grönt kvar, så har ändå det gula, orange och röda övertaget nu. Och i kontrast till den klarblå himmeln finns det ingen tvekan om att hösten står i sin fulla skrud. Jag bara älskar det! Inte blev det sämre av att vi till slut bestämde oss för att inta vår picnic sittande bland löven, mitt i all denna färgprakt. Jag har sagt det förut och säger det igen ... några timmar i miljöer som denna är oslagbar återhämtning, helande på alla sätt och vis och jordande. Det hjälper till att återfinna lugnet i mig, trots sällskap av en överexalterad Freja. Min fina vän Åsa gjorde oss sällskap igår och avlöste mig emellanåt, så att även jag kunde fånga några höstvyer med kameran.

När vi lämnade vår fikaplats hade Freja sett till att få det att likna ett tillhåll för vildsvin. Att få gräva lite är härligt för en vovve och hon behöver ju få utlopp för sina behov också. Ytterligare en fördel med att befinna sig mitt ute i naturen och inte på någon tillrättalagd rastplats. Dessutom är det fortfarande besvärligt med för mycket störningsmoment runt Freja, då det orsakar en tydlig kommunikationsbrist oss emellan. Vi fortsätter träna på det, med en ansträngande stor portion tålamod från min sida ... och kanske också från Frejas. Men en hund kommer ju alltid undan med att vara just ... hund. I varje fall i mina ögon. Den kan bete sig helknasigt och det blir liksom förarens ansvar hur som helst, såklart.

Som människa måste man däremot kunna hantera sig själv, det förväntas vi göra. Enligt konstens alla regler så att säga. Vilket jag upplever kan vara ett ganska stort stressmoment, om jag inte är helt säker på hur jag faktiskt ska bete mig i en viss situation. Jag tänker att jag är långt ifrån ensam om detta. Alla hamnar vi väl lite då och då i ovana lägen, utanför våra komfortzoner? Med en gnutta trygghet i mig själv blir det mesta enklare.

Strax efter att jag varit i Skottland hösten 2019 lyckades jag norpa ett original från Ylva Skarps kollektion ... "Jag ska bara vara mig själv". Den tavlan hänger bredvid ett av fotona från Skottland i mitt sovrum. Båda påminner mig varje dag om min inre styrka och kraft, om vem jag är där innerst inne. Vad jag är kapabel till, utifrån min egen kärna. Och mitt grundvärde, helt utan att behöva prestera någonting. Men det är inte varje dag jag lyckas helt med att hitta henne. Det är så många lager som läggs på kärnan av oss själva genom vår uppväxt, erfarenheter och möten med andra människor, samhällsstruktur och så vidare. Förväntningar, krav och regler som i värsta fall växer till rädslor av olika slag. Detta i sin tur kan orsaka både stress och utmattning, speciellt när det uppstår sprickor i den välputsade fasaden. Så har det varit för min egen del. Och jag har funnit att det är ett livslångt arbete med att upprätthålla någon form av balans, när jag väl funnit redskap och verktyg för det.

Femte dagen in på Flow Summit och en hel rad kloka talare som jag har hunnit lyssna på, kan jag konstatera att jag redan är långt inne i vad de talar om. Jag tar med mig det jag ser som en röd tråd. Att andas på rätt sätt pratar många om. Meditiation eller stunder i stillhet, stunder för medveten närvaro eller awareness som den engelska termen är. Jag tycker Björn Natthiko Lindeblads varsevarande är ett alldeles ypperligt ord. Men så använder jag någon av hans medititaioner så gott som dagligen. Mindfulness är en term som många av de talare jag lyssnat på använder. Yoga likaså. Vistelse i naturen. Vikten av att hitta kontakten med sig själv för att hitta just "flow". Energier och kärleksfullhet.

Ja, att finna flödet i livet känns som en viktig del för att må bra i helhet. Och allt hänger ju ihop eller hur? Var vi själva står just nu och vad vi har omkring oss. Det fysiska och psykiska hänger också ihop. Och när själen inte riktigt når fram, får fram sitt budskap till min ibland ganska tröga eller möjligen dumt envisa hjärna, som vant sig vid alla de där lagren av yttre påverkan ... ja, då får kroppen helt enkelt ta saken i egna händer och skaka om lite. Jag ger defintivt mig själv mycket mer självrespekt och kärlek idag, mer än vad jag någonsin gjort. Det sägs att det ger ringar på vattnet.

Sköt om er och var rädda om er i höstmörkret. Ta vara på varje liten chans till ljus och kärlek!

PS. Bilden ovan är alldeles grönaktig på min skärm, vilket inte stämmer med ögats upplevelse av det gyllene guldgula.<3 Som vanligt finns både dessa och fler på Instagram.