I had a dream ...

Jo, så var det ... jag hade faktiskt en dröm! Om en alldeles egen hund. Det har också stått på min önskelista ett bra tag och förra året hade jag äntligen bestämt mig, nu var det dags att gå till handling och inte bara önska, drömma och längta. Men så kom pandemin! Den stora hundutställningen jag hade tänkt åka till i Malmö för att spana på olika raser och kanske skapa någon kontakt blev inställd. Lite senare blev marknaden helt hysterisk och priserna sköt i höjden utan dess like. Jag hade ganska tidigt på året mailat ett par uppfödare, men de bemödade sig inte ens att svara mig. Jag la ner projektet "skaffa hund". Paketerade in drömmen och gömde den långt ner i mitt medvetande. Försökte istället hantera den overkliga situationen vi alla har befunnit oss i under ett års tid nu.

Kanske har den sociala distanseringen gjort att längtan efter hunden växt sig allt starkare och det dök upp i mina egna texter allt oftare. En dröm som stått stadigt förankrad som punkt i mina framtidsplaner. Jag hoppades att det skulle dyka upp ett tillfälle, men intalade mig att det skulle fortsätta vara blott en dröm.

Men så dök det upp ett fantastiskt mysigt kort i brevlådan från en kär vän nu i januari. Föreställande en Border Collie med skotskrutig halsduk. Och jag bara visste att jag skulle dela med mig av detta i mina sociala medier. Dels glädjen över hur fina vänner jag har, men också dela min dröm ... utan vetskap om hur och när, men att en hund ville jag verkligen ha vid min sida. Föga anade jag att detta skulle bli anledningen till att mitt liv ganska snart skulle vändas upp och ner av en liten valp!

Men så blev det och den 28 februari hämtade jag hem min lilla Freja. Där och då tog livet ytterligare en vändning. Och en av mina drömmar gick i uppfyllelse!

Att bli med valp efter över tjugo år utan hund är som att vara komplett nybörjare. Omtumlande, overkligt och stort, men också ett jättejobb i början. Vi behöver lära känna varandra och fungera tillsammans, förstå varandra och hitta våra små rutiner. Å andra sidan har jag knappt hittat några rutiner de senaste fyra åren. Jag lever betydligt mycket mer här och nu än vad jag någonsin har gjort, vilket gör att jag känner mig än mer flexibel.

Absolut att friheten begränsas till en viss del med en hund i familjen, men efter det här gångna året vet jag att jag inte har så stort behov av de där stora sammanhangen där en hund inte riktigt hör hemma. Möjligen att det kan bli lite besvärligt att vara singel-matte ibland, men vi ska nog lösa det också. Och jag vet var jag kan få hjälp<3

Jag har ju redan hittat tillbaka till naturen så motionsdelen för oss båda blir inget problem. Än så länge får vi mest hålla oss i närområdet, med de små valptassarna som inte orkar gå så himla långt. Att åka bil verkar dock inte vara något problem, så visst har vi varit både i skogen och vid havet ett par gånger redan. Fick bära hem henne en gång, när vi dristade oss till att promenera ner till havet. Ryggsäcken är läskig och där vill hon inte sitta.

Innerst inne måste jag väl erkänna att jag gärna skulle bott på landet och haft naturen ännu mer inpå knuten (en annan av mina drömmar innefattar detta och lite till). Samtidigt har jag det otroligt bra där jag bor just nu. Närheten till havet med en hundvänlig strand och ett skogsparti är perfekt. Väldigt lite underhåll i den pyttelilla trädgården, vilket gör att jag kan lägga fokus på annat än boendet. Som till exempel en liten valp vid namn Freja<3

Jag hade en dröm och den blev sann!

Tyvärr har det ändå varit en något tung fredag här, eftersom jag med stor sorg i hjärtat nu har avslutat mitt årskort på mitt älskade gym och tidigare andra hem Massive Performance. Pandemin satte stopp för min styrketräning där, eftersom jag inte vågat ta risken hur säkert de än har hanterat situationen på gymmet. Ända fram tills nu har jag hoppats kunna återvända snart och börja om med min träning och speciellt då med marklyftet. Men jag inser nu att det kommer fortsätta dröja länge än, oavsett hur det går med pandemin. Med tokig logistik kring orter för boende, arbete och gym samt dessutom ett hundliv, skulle det bara bli stressmoment kring alldeles för många bitar i livet. Men vilken hjälp detta ställe och dess människor har varit för mig! Jag kommer aldrig att glömma det och förhoppningsvis ses vi igen någon gång<3 Här hittade jag drömmar att uppfylla som jag inte ens visste att jag hade! Kommer sakna känslan av att känna mig fysiskt stark, men får jobba på med min kettlebell och mina hantlar hemmavid.

Jag har även aviserat att jag troligtvis inte kommer delta som planerat i vårens kvinnocirkel, vilket även det tynger mitt hjärta. Höstens deltagande gav mig mycket nya lärdomar och insikter och satte igång ytterligare arbete med mig själv och mitt innersta. Värdefulla gåvor jag uppskattar enormt mycket och som även detta får mig att må så bra det bara går. Jag tar med mig redskapen och fortsätter på egen hand med meditation och yoga. Och är trygg i vetskapen om att jag har möjlighet till guidning om jag önskar och behöver<3

Vi behöver hela tiden göra val och ta beslut i livet. Idag har varit en sådan dag för min del. Samtidigt som det är lite sorg och vemod över mina val, så finns det en befriande känsla över att ha tagit besluten. Hur skulle jag kunna vetat att söta, fina lilla Freja skulle komma in i mitt liv? Hur skulle jag kunna ana att min dröm skulle gå i uppfyllelse efter att jag gjort ett inlägg på sociala medier? Är det kanske till och med värt att avslöja fler drömmar där?

Vem vet vad det skulle kunna leda till?

Önskar er alla en fin helg, sköt om er och var rädda om varandra!

PS. Vill ni se fler bilder på Freja är ni välkomna att kika in på mitt Instagram.

#dream #life #doglife #gratitude #love #puppylove #dreamcometrue