Längtan ...

Foto: Kristy Ashton/The Auld Romantics

Från absolut ingenstans drabbas jag av en obeskrivlig längtan ... att få börja om ... på nytt ... med allt! Skala av mig alla gamla lager av föreställningar om hur livet ska levas och om vem jag är eller kanske rättare sagt var. För vem är jag egentligen nu?

Finns det ens några givna regler för något av detta? Är det inte bara en massa måsten och borden vi samlar på oss, när vi går där på livets stig. Den som ringlar både hit och dit, ibland så snärjigt runt sig själv att det känns som om vi sitter fast i en karusell vi helst av allt bara önskar hoppa av.

Intentionen var ett Instagraminlägg idag, men jag insåg snart att det fanns fler ord som ville ut. Tankar och funderingar som funnits ett tag, men också ett konstaterande, som troligtvis resulterar i en hyfsat genomtänkt förändring.

Att det snart har gått ett och ett halvt år sedan fotot ovan togs i de skotska högländerna är svårt att förstå. På ett sätt känns det som igår, på ett annat som en hel evighet sedan. Precis som med många andra händelser jag varit med om de senaste åren känns det nästan lite overkligt, som i ett helt annat liv. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag gjorde den där resan till Skottland! Jag tror aldrig någonsin jag känt mig så fri, så självständig och så obunden i hela mitt liv, som jag gjorde den där dagen uppe i området kring Glen Coe.

Just där och då infann sig känslan av att jag faktiskt har möjlighet att välja vem jag vill vara och hur jag skulle vilja leva mitt liv. Redan innan jag satt på planet hem började tankarna på fler resor ta form. Både tillbaka dit och att ge mig iväg på upptäcksfärd i mitt hemland. Intet ont anande att en pandemi skulle omkullkasta resplaner för lång tid framöver.

I och för sig har det istället fört med sig att jag har återupptäckt mitt närområde, men dessvärre inte direkt utökat mitt kontaktnät. Vilket definitivt ingick i mina framtidsplaner! Vågade jag ge mig ut alldeles på egen hand, träffa vilt främmande människor och dessutom ha ett fantastiskt utbyte av detta, fanns stora chanser att jag skulle upptäcka nya sidor hos mig själv och växa som människa. Jag hade ju redan fått bevis på att detta var fullt möjligt genom träningen och utvecklingen på Massive Performance. Det var dags att ta nästa steg.

Istället stannade det mesta av och i över ett år har vi begränsat vårt sociala umgänge på ett sällan skådat vis. Kanske är det därför en längtan nu växer sig extra stor inuti mig. Jag misstänker starkt att jag inte är den enda som känner att det tär på den mentala hälsan, att inte kunna ha ett socialt liv i någon större utsträckning. Även om jag verkligen har insett min styrka att klara mig på egen hand så längtar jag efter sällskapsliv, om så bara i det lilla. Både att få träffa gamla vänner och göra nya bekantskaper.

En del av mig leker med den vilda tanken vad jag skulle kunna åstadkomma om jag bröt upp från nuvarande liv, sålde allt och verkligen började om helt och hållet (har kanske sett lite för många avsnitt av Ben Fogles brittiska programserie om människor som ställer om helt) ... medan den mer rationella delen av mig pendlar mellan att vara skapligt nöjd med det mesta och enbart vilja förändra vissa detaljer eller kanske vara lite mer modig och göra några större förändringar.

Hur som helst, dessa tankar och senaste tidens funderingar om hur och vad jag ska fortsätta dela med mig av på sociala medier resulterade i detta inlägg. Och ett beslut om att jag kommer pausa mina texter ganska ordentligt, för att ge kraft åt mitt lilla skrivprojekt. Lägger med all säkerhet in ett och annat naturfoto och lite uppdateringar om hur det går för Freja och hennes utveckling. I övrigt hoppas jag att vi kan börja mötas i verkliga livet igen, åtminstone vi som befinner oss hyfsat nära varandra geografiskt.

Sköt om er och var rädda om varandra! Fortsätt drömma, förändras och utvecklas ... det är aldrig för sent för att hoppas på magi. Freja är ett levande bevis<3

#Freja #miracle #magic #life #changes #daydreamer