Memory lane

Ett plötsligt infall på hemvägen igår, tillsammans med det faktum att regnet öste ner när vi passerade tänkta vandringsställe. Så går vi där, på vägen där jag för så väldigt många år sedan istället färdades på hästryggen.

Ljuset skiftar med molnformationerna och solens små, små glimtar emellanåt. Återigen upplever jag den där underbara känslan av naturens magi. Trots att regnet hänger i luften och mycket riktigt snart låter regndropparna falla. Trots att det ännu är kyligt i vinden. De grå, tunga molnen skapar inte något negativt i mitt sinne, utan tvärtom ... de ger kraft åt det sköna i naturliga skiftningar. Efter regn kommer solsken.

Så igår gick vi verkligen på minnenas stig, fina barndomsminnen som plockar fram bilder av kravlösa dagar på sommarängen. Bilder av ett"hemma" jag kan besöka när jag vill jorda mig och få krama några kraftfulla gamla ekar.

Jag fascineras av kraften på platsen. Kan inte låta bli att fundera över vad som utspelats där genom århundranden. Inspirationen kommer åter och igår kväll, efter jobb och hundpromenader och allt annat var klart ... då skrev jag en liten saga. Vi får väl se om den någonsin når dagens ljus och blir läst av någon annan. Men det tändes en liten idé tack vare senaste tillfället jag deltog i en workshop i skrivgruppen. En av de oerhört inspirerande författarna och deltagarna är Annika Andebark och det är tack vare henne jag ens kom i kontakt med skrivgruppen! Så grymt tacksam för det och nu hoppas jag bara att jag kan hitta rutiner med Freja, så att jag kan börja få in skrivandet igen i min tillvaro.

Ut i naturen kommer vi ju helt naturligt, min hund och jag. Det är också där jag hämtar mycket av min inspiration och energi, inte bara till skrivandet utan även till livet i stort. Och nu, när jag inte riktigt hittar logistiken kring att besöka gymmet längre, får också naturen bli min motionskälla. Min och Frejas. Snart börjar vi på kurs och då hoppas jag få med mig många nyttiga lärdomar som kan göra vår tillvaro ännu mer lutsfylld tillsammans.

Är de inte helt otroliga, träden! Som står där i all sin prakt, år efter år. Tryggt och stadigt, trots förändringens alla vindar som ständigt blåser. Inte är det alls konstigt att jag finner en sådan styrka i att få vistas i närheten av träd. Känna den skrovliga stammen under mina händer. Tacka för dess skönhet. Ett av naturens konstverk.

Vill ni se fler bilder från "Memory lane" så kika in på mitt Instagramkonto. Och lämna gärna ett litet avtryck, det skulle vara så fint att få lära känna er som läser här. Jag kan bara se att någon gillar genom att så snällt lämna ett hjärta, men jag har inte aning om vem ni är och vad ni finner intressant att läsa. Självklart är det okej, ni får vara anonyma om ni vill<3

Sköt om er och ha en fortsatt fin vecka<3

#nature #memorylane #gratitude #trees #Freja #life #writing #inspiration