Sagolik start

Att vakna med ett snusande i örat ... då vet jag vid det här laget att tassen snart kan komma flygande. Men hellre det än ingenting alls.

Att sedan få börja dagen med en skön meditation, innan jag ens rest mig ur sängen. Med den fyrbenta fortfarande sovande bredvid mig.

Att sakta sträcka ut och börja dagen med morgonpromenad. Extra fint dagar som denna, när himlen bjuder på så vackra färger. Ett konstverk i sig, naturens egen tavla.

Att sedan få njuta dagens första kopp, medan Freja nöjt mumsar på sin frukost. Även om hon egentligen hellre ville leka med bollen.

Att återigen påminna mig om hur mycket jag redan har att vara tacksam över.

En sagolik start på veckans första dag. På vilken dag som helst, om du frågar mig.

Speciellt efter veckor i någon slags vilsenhet jag inte kunnat sätta fingret på.

Små, små triggerpunkter kan lösa ut en stormvind av känslor och röra om hela tillvaron på en bråkdels sekund. Men jag lär mig för varje gång det händer. Låter det vara en stund, vänder och vrider lite på det. För att sedan, allt som oftast, kunna släppa taget.

Det var något som poppade upp och behövde bearbetas. En insikt eller lärdom för mig att hämta. Ibland knockar de mig ordentligt, ibland passerar de bara som små, lätta vindpustar. Jag är tacksam för dessa små känslostormar. De hjälper till att forma mig till den jag vill vara. Och de kommer antagligen fortsätta vara en del av mitt liv. De tillhör stegen framåt, även om de ibland orsakar känslan av att gå bakåt eller stå still och stampa på samma ställe.

Tacksam för livet, det är vackert. När jag ser det i helhet.

#sunrise #routines #morningwalk #grateful