Something tells me ...

Någonting säger mig att det är dags att ha modet att våga prata om mina drömmar. Eller i varje fall skriva om dem. Varför dra ut på det liksom ... när jag nu läste det där inlägget i veckan hos en driftig kvinna som lever sitt drömliv. Tack Anna (kika in på hennes härliga Instagramkonto @anna_pa_hyltebacken) för att du frågade om hur våra drömmar ser ut! Det är ju faktiskt ett första steg till att rent konstruktivt göra något för att börja uppfylla dem ... att uttala dem eller skriva ner dem. När grunden till en idé föds spinner vi ofta vidare och utvecklar våra tankar, ibland på egen hand men inte sällan blir det ännu bättre med input från andra runt omkring oss. Åh, vad jag längtar efter att samla trevliga människor runt mitt gamla ekbord, inta en god måltid och ha en trevlig pratstund. Där, om någonstans, kan det sprudla av idéer och tankar, drömmar och funderingar. Älskar't ;)

Och tänk om jag inte berättat om min dröm och önskan om en hund! Då hade den där konversationen aldrig inletts och Freja hade aldrig dykt upp i mitt liv.

Vilken dag kan inte vara bättre att ta modet till mig än när det är nymåne i fiskarnas tecken, mitt eget tecken. Det här sägs vara en drömmande tid och vi kan gärna skriva ner våra drömmar och lägga en stund på att tänka på hur vi tänker. Kan vi se våra drömmar gå i uppfyllelse, kan vi tro att det någonsin skulle kunna hända? Eller är vi rent av så uppgivna att vi har slutat drömma? Det här passar ju den drömmande och hopplöst romantiska fisken, som gärna vill känna meningsfullhet i det hon (eller han) gör, oftast är kreativ och/eller konstnärlig och trivs bäst med att få skapa i olika sammanhang.

Så då gör jag väl slag i saken och berättar om de där tankarna som finns i mitt medvetande både i nattliga drömmar och när jag svävar ut i dagdrömmeri. Inte sällan dyker fragment upp under mina meditationer och vid avslappning i yogan. En känsla som dyker upp när jag vistas i naturen. Som små tecken lite här och var. Tecken jag inte längre kan ignorera eftersom det har förekommit lite för många sammanträffanden för att lämnas helt utan betydelse. Kalla mig gärna vidskeplig eller vad ni vill, jag är trygg i min förvissning. Min magkänsla har haft rätt många gånger, tyvärr vägrar jag lyssna på den i en del sammanhang.

Jag ser huset med veranda, som ligger på en plats med utsikt över antingen böljande kullar eller mindre berg, vattendrag, sjö eller hav och någonstans i närheten finns även skog. Jag vet inte än om det är min boplats eller enbart en speciell plats, en plats där jag kan vara verksam på något meningsfullt sätt. Hjälpa, inspirera, dela med mig av erfarenheter eller arbeta i ett team av likasinnade ... som helhet handlar det alltid om en samlingsplats där det prioriteras att må så bra det bara är möjligt. I stillhet, enkelhet och med stora portioner omtanke och medkänsla. Fika och böcker, enkel men skön och ombonad miljö. Vackra tavlor pryder väggarna, kanske finns det en eller flera konstnärer mitt ibland oss? Utrymme för meditation och yoga, nära naturen eller kanske rent av mitt i den. Promenader, vandringar eller annan form av fysisk aktivitet. Någon i teamet kanske kan utöva massage eller annan välgörande kroppsterapi? Möjligheterna är egentligen oändliga. I varje fall när jag drömmer.

Delar av min tid finns skrivandet där, orden och bilderna som är så viktiga för mig. Fotograferandet, där jag försöker fånga och visa min syn på det vackra runt om oss på ett enkelt sätt. Det som finns där varje dag, som vi många gånger inte ens längre ser. En skapande process som jag drömmer om att få göra något av. Något att dela med mig av och som förhoppningsvis skulle inspirera fler att göra drömmar till verklighet. Att våga sig på en förändring, våga inse att det aldrig är för sent att tänka om och tänka annorlunda. Det behöver inte vara så stora saker, det kan räcka med att bara lära sig stanna upp och verkligen se allt det underbart vackra vi redan har omkring oss. Lära sig andas lugnt och sansat. Tillåta sig vara en stund i de känslor som kommer och inte vara rädd för att titta inåt i sig själv. Det här kan vara mycket nog, men ändå bra nog, istället för den oändliga jakten på de där sakerna som aldrig stillar begäret helt och hållet.

Sådär ser min livsdröm ut, mina vänner. Med stor potential att utvecklas åt många håll. Med hållbarhetstankar, närproducerat, stöttande av lokala hantverkare och entreprenörer av alla slag. Med plats för alla, för likheter och för olikheter, för kommunikation och för samarbeten.

Ja, ja, den romantiska fisken har också potential ... i drömmen finns det inte enbart en fyrbent kärlek. Men här är bilderna inte så tydliga. Hur skulle de ens kunna var det? Nej, här handlar det mer om en speciell kontakt som behöver finnas i min värld. Känslan, kommunikationen, att beröra och beröras. Här har jag heller inte lika lätt att dela med mig så öppet och offentligt. Det skulle kännas som att lägga ut en kontaktannons, vilket jag inte alls är intresserad av. Men som den romantiker jag är, kan jag inte neka till att det i mina drömmar finns en man som vill vandra parallellt med mig på något sätt, inte nödvändigtvis det strikt traditionella. Den romantiska fisken tänker att vill det sig väl råkar hon stöta på en person som skickar ut den där speciella känslan av kontakt. Det som sker, det sker.

Nu hoppas jag att det här inlägget kan få fler att drömma fritt och kanske till och med börja prata om sina drömmmar eller åtminstone skriva ner dem för sig själv. Dröm stort, våga ta ut svängarna, vem vet om vi kanske ett, tu, tre kommer halvvägs?

Önskar er en fortsatt fin helg, sköt om er och var rädda om varandra!

#dream #life #tell #dare #tellyourdreams #write #do #believe #love