Stillsam söndagslunk

Tacksam söndagskänsla infinner sig under stillsam lunk i skogen. Tillsammans med mina föräldrar vandrade Freja och jag återigen i Krageholmsskogen, de tvåbenta samtalande och den fyrbenta ömsom gläfsande och ömsom hoppande.

Systemkameran fick följa med ut idag, när det fanns lite koppelhjälp att hämta. Är man bara knappt sju månader och helt exalterad över att vara ute i naturen är det förlåtligt att sitta still inte finns på kartan. Fler bilder från promenaden finns att beskåda i dagens Instagraminlägg. Här nedan blir det några detaljbilder från eftermiddagens söndagsreflektioner ...

Långt där borta skymtar ett hus på slänten. Där skulle jag inte haft något emot att bo. Om jag får drömma en liten stund. Att jag en snöig vinter förmodligen skulle finna mig mer insnöad än vanligt bekymrar mig egentligen inte ... det fick väl vara så helt enkelt. Öppna dörren och ha både skog, sjö och öppna landskap inpå knuten. Tacksam för de år i mitt liv som det varit så, både i barndom och vuxenlivet.

Men jag klagar absolut inte ... över att jag valde närheten till havet för en del år sedan. Söndagsutsikten från däckstolen på min terrass bjuder numera på både grönska (om än något utblommad här och var) och efterlängtat insynsskydd. Humlorna har bråttom i lavendeln och jag njuter av resultatet som arbetet i trädgården under ett par år har gett.

Den lite mjukare och oregelbundna Ölandsstenen som min pappa och jag släpade på första våren, medan mamma stod för markservice och serverade fika. Planteringen jag svurit över, med den stenhårda marken, men som nu ramar in min lilla oas åt söder på ett mjukt och behagligt sätt. Väldoft från både kaprifol och lavendel och en grön "vägg" av murgröna, kaprifol och klätterhortensia. Den kantiga terrassen mjukas upp av ett runt bord, som återigen börjar få lite gäster då och då. Förra lördagen av mina föräldrar och igår av goda vänner. Det känns varmt och fint i hjärtat.

Vilken känsla! Så tacksam och glädjefylld över en så enkel sak som att få sitta ner och äta lite gott och samtala några timmar. En sak som förut var mer regel än undantag och något vi tog väldigt mycket för givet. Även om jag märker att jag tappat otroligt mycket av både kökskänsla och planeringsrutiner, inte har någon att skicka ut hunden med när jag upptäcker i sista sekund att jag glömt göra såsen och så vidare ... så är jag både ödmjuk, glad och tacksam över att ha en och annan vän som vill komma och hälsa på.

Och vad gör det om vi får vänta lite på maten? Okej att tiden inte riktigt ville räcka till, men jag bestämde mig ju för att hellre ta emot mina kvällsgäster glad och nöjd över en härlig lördag, med både cabbetur och fika med föräldrarna. Istället för att städa och laga mat hela dagen. Det blev ändå både hemlagat och skapligt rent, fast utan stress och press. Det är otroligt vad mycket bra grejer jag har gjort med mina tankar de senaste åren.

Hellre fokusera på ett par detaljer och sedan se helheten i strävan att må bra så bra det bara går. Slänga in något färdigköpt bland det hemlagade, skutta ut med hunden så hon blir glad och nöjd och framför allt känna efter vad det är som får mig att slappna av och vara tillfreds.

Jag säger inte att detta passar alla, men det här tänket får mig att må galet mycket bättre!

Att se glittret i vardagen. I de små och enkla sakerna. Jag går numera betydligt oftare in för enkelhet med tid och lust, än invecklat och tidskrävande. Jag vill vara medvetet närvarande, lugn och trygg. Och förhoppningsvis trevlig ...

... vara där, på plats med hela min själ och mitt hjärta, för att jag vill och medvetet har valt det. Inte för att jag måste eller känner mig på något sätt tvingad eller för att jag hela tiden slänger mig efter varenda "boll som kastas", rädd att gå miste om något. Men det har tagit mig lång tid att komma hit, till denna slutsats och att känna mig trygg med det. Trygg med mig själv, även när tankeloopar dyker upp med negativt självprat.

Kanske är det åldern eller livserfarenhet ... men jag vill och ska ... bara vara mig själv!

Sköt om er och ha en fin kommande vecka, redan den sista i juli!

#Sunday #thoughts #Nikon