What do I want?/Vad vill jag?

Dagens powerwalk vid havet ... om jag blev blöt? Absolut!

Igår delade jag ett två år gammalt "minne" som dök upp på Facebook, en text jag skrev då som är precis lika aktuell än. Delar med mig av den här nedan. Ler åt mitt stavfel på slutet och tänker att det får stå kvar även här ... innebörden i "choose me or lose me" kan bli lite olika beroende på hur vi väljer att tolka och tänka på den. Med två o:n, så att det blir "loose", kan vi tvista till det ännu mer;) Men då få vi såklart leka lite med ord och innebörd och det kan vi väl få lov att göra! Varsågoda, välj att leka och tolka efter behov och humör. Ytterligare en aspekt att ta in är hur lätt det är att gå lite fel i ett främmande språk. En ödmjuk påminnelse till mig själv att tänka mig in i situationen, hur det måste vara att lära sig ett helt nytt språk med alla dess nyanser och kanske ensam i ett främmande land.

"Ibland får havet ta störst plats, mest fokus i bilden ... är det inte så i livet också? Ibland får vi släppa något och bara fokusera på en sak, person, händelse eller på oss själva. Ibland en tanke eller en känsla. Alldeles för sällan tar vi tid att bara vara ... i oss själva. Idag är det bara multitaska och prestation som gör att vi duger där ute ... eller? Pengar styr oss vare sig vi vill det eller ej. Det gäller att samla energi, bygga styrka och inse att det faktiskt inte behöver vara något fel på mig för att jag blir så oförklarligt trött och ledsen vissa dagar. När jag också kan vara full av energi och framtidstro andra dagar. Jag är bara människa ... en sådan som har väldigt nära till känslorna och känner väldigt djupt. Både lycka och sorg. På gott och på ont. Men jag är glad och tacksam för att jag blev uppmärksammad på detta med högkänslighet igen. Jag hade förträngt att min personlighet kvalar in på de flesta punkterna. Kört på i vardagen, det måste ju bara gå. Förstod inte varför jag vissa dagar bara ville ge upp och andra kunde få massor gjort.

Vardagsekonomi handlar för mig idag minst lika mycket om insättning och uttag av energi som den handlar om pengar. Men det är otroligt lätt att köra fast i djupt rotade tankemönster! Tillbaka i tankar om prestation och duglighet. Som om min inkomst och titel skulle definiera vem jag är och vad jag är värd?! Tankar som bara lockar fram oro och rädslor i mig.

Jag är jag ... bidrar med min personlighet, styrkor och svagheter, erfarenheter och kunskaper ... oavsett yrke, boende, kläder eller andra yttre omständigheter som egentligen saknar betydelse.

"Choose me or loose me" ... jag tänker inte bygga fler murar av rädslor. Att fråga mig själv vad jag vill lite oftare gör mig bara starkare.<3"

Under de gångna två åren har jag verkligen tagit tag i just den biten, att fråga mig själv vad JAG vill. Det kan kanske uppfattas egoistiskt, men det var nog lite av "nu eller aldrig" för min del. Att bli trygg med mina val, blir det fel får jag väl ändra och göra om eller byta riktning. Det är ju omöjligt att veta om jag aldrig provat, aldrig varit tillräckligt nyfiken för att öppna nya möjligheter. Och nyfikenheten tog mig bland annat till att prova att tävla i styrkelyft. Visserligen i en liten, inofficiell tävling, men tillräckligt på allvar för mig och för att upptäcka eller kanske bekräfta att jag verkligen inte är någon tävlingsmänniska! Det var kul just för stunden, galet nervöst och hela den biten, med ett adrenalinpåslag som hette duga. Jag var helt omtumlad i flera dagar efteråt. Euforisk på ett sätt, för att jag hade vågat testa och inte klappade ihop totalt. Men jag fann mig också vara lite tom. Och kanske började min resa vidare redan där? Att faktiskt överleva utan timvis av styrkelyft varje vecka. Inte för att jag kunde ana ens i min vildaste fantasi att det skulle behöva bli verklighet under 2020!

Jag hade våren 2019, parallellt med styrketräningen, deltagit i en poweryogakurs hos Crea Salus under ledning av underbara Jeanne. En fantastisk upplevelse, som hjälpte mig på många fler plan än rörligheten och bålstyrkan. Andningen självklart, men också den första riktiga kontakten med den mentala stillheten och styrkan jag kunde hämta i denna. Ett litet, men välbehövligt uppvaknande för min del. Många, många år tidigare utbränd, men utan någon större förändring av livet på riktigt allvar. Bara små, enkla och tama försök efter några få konsultationer med en kurator. Det enda som erbjöds vid den tidpunkten. Eftersom jag väldigt bestämt tackat nej till antidepressiva läkemedel! Kan än idag bli irriterad över att det ens erbjöds utan någon större utredning.

Vem är jag och vad vill jag? En bra fråga att ställa sig i spegeln ibland:)

Mina långa havspromenader har i flera år varit ett invant och högst välgörande mönster, men gymtimmarna tog under ett par år enormt stor plats i min tillvaro. Lika mycket av tränings- som sociala skäl. Men kanske är det verkligen så att var sak har sin tid. Förändringar sker ständigt och behöver inte vara av ondo. Jag behövde den tiden där och då. För att läka, finna styrka både fysiskt och psykiskt och börja hitta tillbaka till vem jag verkligen var. Jag vill gärna komma tillbaka till lite marklyft så småningom och har sakta men säkert börjat fingra lite mer på både kettlebell och hantlar här hemma. Till och med den välbekanta känslan av träningsvärk i kroppen känns riktigt bra:) Men som egenföretagare med få klienter försöker jag vara så försiktig och restriktiv som jag bara kan. Jag trivs med möjligheten att kunna kombinera företagandet för att överleva med tid för att utveckla mitt skrivande.

Kreativiteten öppnar mina sinnen på vid gavel och i kombination med meditation och många timmar i naturen blir livet så väldigt mycket ljusare. Även om det är en berg- och dalbana av händelser, tankar och känslor som ständigt pågår. Precis så som livet är och ska vara. Alla går vi igenom både det ena och det andra av både hög- och låglägen. Det viktiga känner jag, är förmågan att välja hur jag förhåller mig till det som pågår runt omkring mig. Och den förmågan stärks när jag känner en bra balans i livet. När jag står i kontakt med mig själv och lyssnar inåt, till mitt hjärta och till min kärna. När jag känner tillit till livet.

Under hösten som gick deltog jag i en intressant kvinnocirkel, återigen under ledning av Jeanne som driver Crea Salus, som verkligen hjälpte mig tillbaka till den goda balansen. Och gav mig skogen tillbaka som välgörare i livet! Jag är så tacksam för att dessa möjligheter kommer i min väg och att jag har modet att följa mitt hjärta och välja dem. Vara öppen för det som är nytt för mig och släppa in nya tankar. Det ger mig också nya insikter och ännu fler perspektiv, även i mitt skrivande. Jag fortsätter fråga mig själv vad jag vill och vad det är som får mig att må så bra jag bara kan. Och jag vill påstå att det är såhär jag kommer i kontakt med förmågan att se och uppskatta allt det vackra jag har omkring mig, ibland rakt framför näsan. Något som får mig att uppskatta små, enkla saker mer än jag någonsin gjort!

Jag tjuvkikade tidigare ikväll på dagens avsnitt av Din Hjärna på SvTplay. En programserie jag finner väldigt intressant. Stor igenkänning på mycket och en hel del är inte heller så nytt för mig, eftersom jag varit intresserad av dessa bitar ganska länge. Idag nämndes bland annat hur olika vi kan uppfatta till exempel ett ogräs som orkat växa igenom asfalten. Jag kände så väl igen mig och kan mycket väl stanna upp och beundra styrkan i den lilla plantan, se det vackra i växten och förundras över hur det kunnat hända. Medan någon annan skulle kunna passera utan att ens se den, kanske till och med trampa på den. Men så tänker jag också att jag har ju egenskapen av att vara högkänslig och idag ser jag det definitivt som en tillgång. De här små stunderna, när jag stannar upp och ser något vackert, passar jag även på att ta tillvara nuet och bli mer medveten om vad jag gör och vad jag tänker. Ett sätt att komma närmre medvetna val och vad som är viktigt för mig. Viktigt på riktigt.

Livet har sina sidor, men det kan vara så härligt ... om jag bara SER det lilla<3

Att detta ligger mig varmt om hjärtat går knappast att missta sig på och jag kommer säkert återkomma i ämnet. Hoppas ni finner något intressant ovan. Jag funderar nästan alltid över hur öppenhjärtig jag ska vara med mina tankar och funderingar här på bloggen och i sociala medier, vad jag varit med om och så vidare. Jag vill gärna utöka mitt kontaktnät, men att vara för öppen kan skrämma bort människor som känner sig både obekväma och inte vill vara öppna själva. Det skulle också kunna få effekten av att nyfikenheten stillas och intresset svalnar. Men jag hamnar ständigt i svaret att de som tilltalas av det jag skriver och vill veta mer, det är människorna som skulle kunna tillhöra min cirkel. Vi som gladeligen vill stötta och se varandra utvecklas till våra allra bästa jag. Och vi gör det i kärlek och omtanke, villkorslöst och utan dömande<3 Jag lägger min tilltro i den tanken.

Sköt om er<3

#do #believe #love #hsp #journeyoflife