Ännu en ...

Ännu en magisk morgonpromenad såhär sista söndagen i oktober. Ännu en ny anteckningsbok påbörjas, i raden av alla redan välfyllda sådana hemma hos mig. Och ännu en vecka med nya insikter. Livet med sina lärdomar alltså. Så tacksam för att jag ger mig själv tiden att arbeta inåt. Jag var redo för det, nu när livet återigen presenterade en möjlighet. Det var nästan som om kroppen bestämde sig för att säga ifrån på skarpen, så att jag nästan inte skulle ha något annat val än att sakta ner i princip allt.

Skrivandet har varit med mig väldigt länge, på sätt och vis sedan jag lärde mig att skriva. Men i vuxen ålder har det mestadels blivit när någonting varit tufft och jag behövt lätta på trycket och skriva av mig för min egen del. Alltför många gånger har jag flytt på andra sätt, utan att inse det. Lyssnat på "goda råd" från omgivningen, som jag vet har givits mig i all välmening. Men de ges utifrån givarens erfarenheter och upplevelser och fungerar kanske inte alltid för alla. I synnerhet inte om vi har olika personlighetsdrag. Självupplevda situationer ger mig erfarenheter som jag gärna delar med mig av, men jag insåg under min utbildning till livsstilsrådgivare att jag själv sugit åt mig som en svamp från omgivningen och sedan inte haft förmågan att sålla ordentligt. Gav mig sällan tiden att stanna upp och känna efter om det fungerade för mig. Det är lätt att översållas av all sorts information från alla håll och kanter utan något annat stopp än det jag själv väljer. Om jag väljer.

Jag har också många gånger kastat mig in i både aktiviteter och nya intressen. Under de resorna skaffat mig både förhoppningar och förväntningar om någon form av vändning. Och visst har många saker fått mig att växa alldeles otroligt. Ingenting i livet är förgäves, inte på något sätt. Men helheten behöver beskådas, åtminstone emellanåt.

Jag är oerhört tacksam för allt som jag lyckas med att lära mig. Varje ny dag kan det faktiskt finnas något nytt att lära. Inte i bemärkelsen att känna mig stressad och pressad att lära mig en massa saker jag inte är intresserad av eller att känna mig okunnig och värdelös på grund av allt jag inte kan eller vet, utan för att locka mig att känna nyfikenhet inför saker som intresserar mig. Tillföra lite ny mening i livet.

Lika tacksam och ödmjuk är jag för de relationer, möten, samtal och kontakter jag får vara med om på olika sätt, även om de minskade drastiskt efter skilsmässan, sedan helt naturligt under pandemin och ännu inte har vuxit till den mängd jag skulle önska. Jag kämpar på där, med att ta mig utanför min lilla box. Livet blir ju lite ensamt annars, även om jag idag uppskattar och inte längre är rädd för att vara själv eller göra saker på egen hand. Men bara för att jag numera trivs med det, så innebär det inte att jag alltid vill göra allt på egen hand.

Förutsättningar ändras ju ibland under livets gång. Livet tar nya vägar och sätten jag förut valde och prioriterade fungerar inte riktigt i det liv jag lever nu. Min kropp bestämde sig dessutom för att protestera så pass att jag fick mig en ordentlig tankeställare om vad som är värt att lägga kraft på. Livet med hund blev också annorlunda, bra för det mesta men också mer intensivt än vad tidigare erfarenheter med hund gett mig. På det sättet blir det sociala livet lite "villkorat", men det är inget att göra något åt. Det mer terapeutiska skrivandet och meditation hjälper mig med både sållandet av överflödig information och arbetet inåt, med att lära känna mig själv på djupet i stillhet. Men samtalen mellan människor är också viktiga i det sammanhanget. Jag blir ju självklart ganska trött på den inre dialogen som ständigt förekommer i mitt huvud, trött på min egen röst så att säga.

Det är i mötena mellan oss människor det händer! Det är där vi väver en del av trådarna i vårt "livsnät". Det är där det kan uppstå alltifrån fantastiska idéer, befriande skratt, härliga och ärliga diskussioner till djupa insikter och magi. Jag saknar det och behöver hitta nya och enklare former att umgås, än "gamla tiders" frodiga bjudningar. Vad säger ni, finns det någon därute som skulle gå med i ett nätverk för vilsna själar som nöjer sig med en promenad à la "walk and talk" eller en slät kopp kaffe eller te? Som saknar mötena och samtalen, men inte nödvändigtvis vill stå i köket i timmar och/eller städa halvt ihjäl sig innan man ska vara presentabel och trevlig i en lång sittning för kvällen. (Och kanske dessutom ensam se till att allt fungerar med mat och dryck. Plus att hunden inte får hoppa på gästerna eller skälla så att det stör grannarna.) Eller som inte hittar rätt i de nätverk som de kanske försökt att gå med i, som främst inriktar sig på affärsverksamhet och i viss mån framgångssagor eller enbart fokuserar på ett visst intresse/hobby. Som säger nej tack till nätdejting. Som hoppas att det inte gått så långt att vi behöver hitta en coach eller söka någon form av terapi att betala för, för att få till ett samtal mellan människor.

Kanske drog jag det en smula till sin spets, men lite så upplever jag det just nu. Varför inte vara ärlig? Livet här och nu, det enda jag (vi?) egentligen vet något om. Tack och lov har jag mina närmaste av både familj och några få vänner, men jag känner ändå att jag ibland vill vidga mina vyer lite. Få lite nya perspektiv och utbyta erfarenheter. Men jag känner mig faktiskt lite vilsen numera, när jag prioriterar det enkla och behöver hålla de "sociala batterierna" på en lagom nivå.

Vintertid. Jag känner hur utandningen får mig dubbelt avslappnad. Kan inte förklara varför det känns som om jag kommer ikapp tiden på något sätt. Medveten om att det kommer kännas mörkt väldigt fort ikväll, men ändå är detta "min" rätta tid. Solen skiner idag, det blir långpromenad med Freja i eftermiddag och sen hämta dottern. Behöver ta en sväng med dammsugaren före det, men sen får det räcka. Vi ska laga pumpasoppa och ha filmkväll med mina föräldrar. Vet inte när något sådant hände senast! I all enkelhet.

Önskar er alla en underbar söndag! Glöm inte att höra av er om ni vill vara med i nätverket för vilsna själar;) Kram<3

#life #talk #meetings #friendship #family